"En av dina presenter är utanför."

"Utanför?", frågar jag förvirrad. "Jag var där för inte så länge sedan och har inte sett något, hur kunde jag ha missat den?", tänker jag och kliar på mitt huvud.

"Gå och titta på det själv, jag tror att jag stannar här", säger mormor och flinar.

Jag tittar konstig på henne och skrattar lite. Jag är glad om hon är glad.

Resväskan lämnar jag i mitt rum snabbt och sedan går jag ut till hallen igen.

Jag öppnar ytterdörren och går ut för att titta på trappuppgången...

Jag spärrar upp ögonen och blir anfådd. Hjärtat bultar och hjärnan slutar att fungera...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

John sitter där och tittar på mig med en mobil i handen. Han tittar på mig med en känslolös blick som borrar in i mina ögon.

Han ställer sig snabbt upp och kramar mig varmt och hårt.

Magen bubblar i mig och den jobbiga klumpen i halsen börjar bildas igen.

"John...", andas jag ut och blundar.

Jag njuter av hans kärleksfulla kram och andas in hans goda, fräscha mint lukt.

Hans lukt, hans varma, bruna ögon och hans perfekta personlighet får mig att bli snurrig i huvudet och falla omkull.

Utan ett ord står vi och kramar varandra.

Det snöar utanför. Han har på sig tunna kläder.

"John...Du kommer att bli sjuk om du går ut sådär", viskar jag till honom.

Han är lång...nästan lika lång som Jake... Kanske tio centimeter kanske...

Jag skakar av mig tankarna om Jake och går in i lägenheten istället, med Johns hand flätad med min.

"Ivy...", börjar John ett leende på läpparna. "Jag är glad att du är tillbaka..."

Jag ler mot honom, står på fötterna och pussar honom på kinden.

"Jag kräver mer än så", säger han och ler retsam.

"Senare", säger jag och gungar med armen som håller om Johns.

Mormor väntar på oss i köket och vi sätter oss ner.

"Grattis på födelsedagen Ivy", säger mormor och ler.

Jag rycker till. Det ringer på dörrklockan.

"Jag kan öppna", säger jag och reser mig upp.

"Ivy, sätt dig. Det är din födelsedag. Jag kan gå och öppna", säger John och reser sig upp också.

"Är det min födelsedag idag?", tänker jag. Jag har inte hunnit tänka på det, jag har alltid något annat att tänka på.

Jag sätter mig ner igen och tittar ner på köksbordet framför mig.

"Vad är det gumman?", frågar mormor oroligt.

Jag tittar upp på henne och döljer mina känslor med ett leende.

"Det är bara bra. Jag är bara lite trött."

"Har du inte sovit gott?",frågar mormor och ser lika orolig ut.

"Jag är för glad för att sova", säger jag och ler mot henne.

Hon ler tillbaka och sträcker sig fram för att ge mig en till kram. Hennes kramar får mig att känna bättre.

John kommer tillbaka med Vee.

"Vee!", säger jag och kramar henne efter mormors.

"Åh, vad jag har saknat dig!", utbrister Vee.

Jag skrattar och ler.

 

John sitter jämte mig och Vee sätter sig bredvid mormor som sitter framför mig på andra sidan bordet.

"Dags för dig att öppna presenter", säger mormor och tar upp ett paket som var under bordet.

John tar upp ett brev från fickan och Vee håller i ett stort paket i handen.

"Spara det bästa till sist!", säger Vee och tittar på hennes paket.

Jag skrattar och öppnar mormors paket först. 

Present pappret är fin, det är färgglada blommor på.

I paketet ligger det en stickad, varm vintertröja. Den har fina mönster på.

Jag formar munnen till ett O och ler.

"Den är jättefin!", säger jag till henne och tar av mig min kofta och tar på mig mormors istället.

Sedan öppnar jag Vees, även om hon sa att jag skulle öppna den sist.

I lådan ligger det en massa godispåsar. Mina favorit godis, Maoam, choklad o.s.v

Jag ler och tittar på henne.

"Du behöver gå upp i vikt", säger Vee och skrattar.

Jag lägger lådan på köksbordet.

John sträcker fram brevet till mig och jag tar emot det.

Där i känner jag skumgummi.

Jag öppnar den och ser skumgummi och i skumgummin ligger det ett halsband med en ring. Ringen är silvrig och har några diamanter på, en förlovningsring.

Jag blir häpen och tittar på John.

Han ler och säger: "Jag vill att du ska ha den. Ifall du vill gifta dig med mig någon dag, efter du har tagit examen."

"John...", börjar och och vet inte vad jag ska fortsätta med att säga.

"Jag älskar dig", säger han och ler varmt.

"Jag älskar dig", repeterar jag och ler avslappnad.

Det känns sjönt att veta och ha människor runt om som älskar dig.

Jag lägger min hand på hans och vi håller om varandras.

"Tack", säger jag och tittar på mormor, Vee och John.

"Ska du ta på dig den?", frågar Vee, ler brett och gör en min . Hennes min känner jag till. Det är en 'Ivy, han är så söt' min.

Jag tittar på mitt halsband och ser på den. "Den ger tur och får dig att bestämma rätt beslut", säger Jakes röst i mitt huvud. Även om jag har fått halsbandet från John kan jag inte ta av den som jag har fått av Jake.

"Jag kan inte", säger jag och rör på halsbandet som jag har fått av Jake.

Den förbaskade klumpen bildas igen.

"Jag har fått den av en kompis som jag träffade i Nya Zeeland", berättar jag med en skakig röst.

Mormor kliar sig på sin haka och berättar: "Jag tror att jag har sett det halsbandet någonstans...Din farbror hade en sådan innan tror jag."

Jag nickar och gör ingen tror roll av det.

"Du kan ha på dig den", säger John och tar ringen som sitter hängande på halsbandet.

"Här", säger han och sätter ringen i mitt ringfinger, högerhanden. "Om några år ska den sitta här...", säger han och rör vid mitt ringfinger, vänsterhanden.

Jag ler och blir rörd.

 

Efter vi har ätit tårta myser vi framför teven.

Mormor har gått och lagt sig.

Vee ligger och sover på soffan medan jag och John tittar på film.

Jag vilar mitt huvud på hans ben medan han borstar bort hår från mitt ansikte och tittar på mig.

"Trött?", frågar han mig och tittar in i mina ögon. Jag skakar på huvudet och ler.

"Är du?", frågar jag och lägger mina händer på Johns ansikte.

"Nej", andas han in och ler tillbaka.

Han böjer sig ner och ger mig en puss på munnen.

"Jag älskar dig", säger han och ger mig en till puss.

"Jag älskar dig med", säger jag och ler.

Hans läppar är mjuka och varma. Jag kan känna att något är fel... Men min hjärna vägrar att tänka på något annat än John.

Han fortsätter att ge mig pussar.

Jag sätter mig upp och lägger mina händer på hans ansikte.

John lägger sina händer på min midja och puttar mig tätare intill honom.

Han tittar först på mina läppar och sedan möter han min blick.

"Grattis på födelsedagen", viskar han och hans läppar snuddar vid mitt öra.

Jag ryser och blir alldeles yr i huvudet.

"Jag älskar dig...", upprepar han och hans läppar pressas mot min hals.

Jag kammar mina fingrar genom hans mjuka går och stönar. Hans beröring gör mig hypnotiserad.

Men vi kan inte fortsätta nu. Det är andra här i rummet.

"John...Vee är här...", viskar jag till honom och mimar: 'Sluta.'

"Just det...", suckar han och lutar sig lite bakåt.

"Du borde gå och lägga dig. Klockan är mycket", befaller John.

"Okej", viskar jag.

 

Jag spottar ut den starka mint tandkrämen och sköljer min mun.

"Jake...Jake...Jake...", ekar det i mitt huvud.

Jag tittar på mig själv i speglen och där ser jag en reflektion på ett odjur. Jag får dålig samvete och börjar må illa. Jag börjar hata mig själv.

"Varför bryr jag mig så mycket? Jag gjorde ett misstag. Han är har inga känslor för mig ändå...Han är ju ihop med Emma.", jag tänker för fullt. " Jag kan inte tro att jag har blivit lurad... Jag trodde att han hade känslor för mig. Jag trodde att han gillade mig... För några dagar trodde jag att han var den rätta. Unik och speciell..."

Jag spottar ut sköljen och lägger tandborsten i ett glas.

Sedan går jag på toa så att jag slipper vakna mitt i natten för att gå till toan.

Tv:n är av och taklampan är släkt när jag kom ut från toaletten. Det ända som är tänt är sänglamporna.

Golvet knarrar när jag går ut från toan.

John ligger på sängen och tittar tomt upp på taket.

Jag lägger huvudet på snedden och tittar på honom. Han ser lugn och tänksam ut... och obeskrivlig vacker.

Jag går till sängen, tar av mig mina jeans och släcker lamporna. Sedan lägger jag mig ner bredvid John.

Vi tittar på varandra i ögonen och ler.

Jag flätar mina fingrar med hans och möter hans kyss.

"Godnatt...", säger jag och smeker hans kind.

Han drar upp tänket och lägger sina armar runt mig. "Sov sött, love..."

 

'"Jake, vad gör du!?", skriker jag åt Jake medan han slår sönder alla saker i vardagsrummet på Bed&Breakfast. "Jake!", skriker jag igen  men han lyssnar inte.

Han slår sönder tv:n tills den går sönder i småbitar. 

Han ser arg, ledsen, bitter och förbannad ut. Det gör ont att se honom såhär. Jag har aldrig sett honom eller någon annan vara så arg förut.

"Jake, lyssna!", skriker jag. Han lyssnar ännu en gång inte. Det är som om att jag inte finns... som om att jag är osynlig.

"Jake!...Jake!...Jake!.", skriker jag tills han tittar på mig.

"Vad!?", skriker han tillbaka som hulken.

"Varför är du såhär!? Är det för att jag lämnade dig!?", frågar jag frustrerad.

Jake svarar inte på mina frågor utan istället tar han upp en flaska tequila som är på ett bord framför oss.

Han dricker halva flaskan snabbt och sedan kastar han den på golvet.

Sedan börjar han skratta. "Ivy...Jag har också känslor! Jag bryr mig!...Jag bryr mig om dig, men du ser inte det! Varför tror du att jag låg med dig, huh!?", skriker han åt mig och slår sönder bordet framför oss.

"Jake, sluta!....Jake!", skriker jag. "Jag älskar dig!"'

 

Jag vaknar med ett ryck, svettig och varm. Min hals värker.

"Är du okej?", frågar John bredvid mig oroligt.

Vees huvud sticker fram ovanför soffan och tittar trött på oss.

"Vad har hänt?", frågar hon och hjäspar.

"Jag vet inte. Jag hörde Ivy skrika" berättar John och tittar på mig.

"Det är bara en dröm...", förklarar jag trött.

Solstrålar tränger fram genom gardinerna och gör så att rummet blir ljusare.

"Är du säker på att du är okej?", frågar John för att vara säker.

"Jag, jag mår bra", svarar jag och ler mot honom.

Jag suckar och hjäspar trött.

"Varför drömde jag om Jake? Varför sa jag att jag älskade honom? Varför är han så arg fast än han inte gillar mig?...", tänker jag undrande för mig själv...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varför tror du Ivy drömmer om Jake när hon inte gillar honom? Kommer John och Ivy verkligen gifta sig när hon har tagit examen? Hur kommer det att gå för Jake tror du?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

"Jake?...", säger jag och tittar på hans iskalla ögon igen. De är vackra.

Han höjer ögonbrynen och tittar på mig.

"Tack...", säger jag och kramar honom.

Han är varm. Hans starka armar håller om mig och hans lukt...hans tvål och mint lukt får mig mitt huvud att snurra. Han luktar så gott.

"Ivy...", börjar Jake och jag märker att jag luktar på hans hals.

Han tittar mjukt på mig och jag rodnar av pinsamhet.

"Det gör inget", säger Jake och fnissar lite.

Han har inte släppt taget om mig ännu, jag vill inte att han ska släppa taget...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag lutar mig mot honom, jag känner hans andetag som nuddar mina läppar.

Jag kan inte kontrolera mig själv. Allt jag kan tänka på är Jake.

Våra läppar möts och det känns magiskt. Hans läppar är mjuka och saftiga.

Hans tunga cirklar runt i min mun och det smakar coca cola.

En behaglig känsla strömar i mig.

Hans händer smeker min rygg.

Mina händer glider in i hans tröja och jag kan känna hans magmuskler. Han är varm.

Han puttar mig lätt på sängen och jag lutar mig bakåt.

Hans kyssar gör mig galen.

Jake sover när jag vaknar. Han håller om mig under täcket med sin arm.

Det bubblar i magen igen och jag ler.

Jakes namn ekar i mitt huvud och gör mig ivrig, han får mig att falla på mina knän.

En sak i min hjärna poppar upp. Jag ska tillbaka till Australien idag. Jag får äntligen träffa mormor, Ivy och...

"JOHN!", tänker jag och rycker till.

Jag tar bort Jakes arm om mig och ställer mig upp från sängen snabbt.

Nu ekar Johns namn i mitt huvhud.

"Vad är det jag har gjort!?", frågar jag mig själv och lägger mina händer för ansiktet.

Jag skakar på huvudet och blir arg på mig själv.

"Vad ska jag göra? Vad ska jag säga till John? Kommer han att förlåta mig?"

Jake stönar och hjäspar trött. Han tittar på mig och inser att jag är orolig.

"Vad är det?", frågar han mig oroligt.

Jag börjar gå runt i rummet fram och tillbaka och biter på naglarna.

En kall tår börjar rinna nerför kinden på mig och jag känner mig som en bedragare, monster och ett odjur.

"Jag är otrogen", tänker jag och börjar gråta.

Jake ställer sig upp från sängen och sedan kramar om mig medan jag håller händerna för ansiktet.

Hans nakna mage pressas mot min rygg.

Allt vi hade på oss är underkläder.

På en hylla står bilder. På två av bilderna ser jag Jake och Emma. Han håller om henne i sin famn och på den andra lägger han sn arm över henne.

"Jake och Emma är ihop", tänker jag och lossnar mig från hans kram.

Och bara för en sekund trodde jag att han var den rätta.

Jag tar på mig mina kläder och går till mitt rum.

Jag tar min resväska och går ut från huset, Bed&Breakfast.

Jake springer efter mig och ropar på mitt namn. Han frågar vad jag håller på med.

Utan ett ord går jag till busshållsplatsen, medan tårarna fortfarande rinner nedför mina kinder.

Mitt hjärta värker och jag kan inte hjälpa det.

Något är fel, något är definitivt fel och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag har gått vilse. Höga viskningar viskar i mitt huvud: "Varför gjorde du så? Hur dum är du? Nu har du sårat och svikit andra! Monster! Du förtjänar ingen i ditt liv."

Jag bryter ner på gatan, kramar om min mage och lutar ansiktet mot trottoaren.

Jag känner lukten av den kalla och hårda asfalten.

Min näsa är täppt av all snor och der blir svårt och andas.

"Vad är det du gör?", frågar Jakes röst lugnt och jag känner hans nakna armar runt om mig.

Jag försöker lugna ner mig, med det går inte att lugna ner sig om man har gjort någon illa.

Jake har bara på sig ett par lätta byxor, en tunn t-shirt och gympa skor. Han måste frysa ijäl. Det är minusgrader ute.

Jag tar av mig min svarta vinterkappa och lägger den över Jake.

Först tittar på mig förvånad. Han tar bort jackan och klär på mig dig igen och lägger sina armar runt om mig.

Jag ställer mig upp igen det stadigaste jag kan och tar tag på resveskan.

Det känns som om att jorden skulle gå under.

Jake ställer sig upp efter mig och kramar mig igen.

"Vad har hänt?", frågar Jake lugnt.

Hans röst får mig att lugna till lite, men inte helt.

"J-j-jag kan inte...", spammar jag och försöker prata det tydligaste jag kan.

"Berätta", befaller Jake allvarlig.

Jag skakar på huvudet och puttar honom.

Bussen kommer jag jag hoppar på.

Jake går efter mig.

"Bussen är full, nästa buss kommer om tre minuter", säger busschauffören och stänger dörren framför Jake.

"Hejdå...", mimar jag till honom och börjar storgråta ljudlöst.

Det gör ont inom mig. Det gör ont inom mig att bara lämna Jake sådär.

Jag kliver av bussen från flygplatsen och går hem med en foto på John i handen i min plånbok.

Mina fötter känns tunga.

Jag har lust att sova i en evighet och aldrig vakna upp igen... Men det skulle ha kännt fel.

Idag är det höstens sista dag, imorgon kommer vinter.

Kalla vindar blåser och får mina kinder att bli röda.

 

Jake känner sig hjälplös och tänker på Ivys rädda och sårbara min i förmiddagen. Han känner sig orolig och hjärtat bultar så att det gör ont.

"Hon har åkt...", tänker han och lägger sina händer för ansiktet och slår sig ner på en pall i en pub.

Han börjar skaka och en tår rinner ner för hans kinder. "Hon är borta...Tänk om hon aldrig kommer tillbaka?"

Han tar ett djupt andetag och andas ut medan han skrattar. "Jag trodde att hon var annorlunda...", tänker han och tar en klunk av den starka wiskyn för att glömma bort Ivy.

Jag tar upp lägenhetsnyckeln under mattan och låser upp dörren.

"- Mormor, jag är hemma!", ropar jag glatt, men inte riktigt.

Jag känner lukten av lägenheten. "Hemma."

"Ivy!", ropar mormor och hennes ansikte dyker upp.

Hon kommer springade mot mig och ger mig en stor, varm och välkommande kram.

"Det känns skönt att du är hemma igen!", säger hon glatt och ler stort.

"Det är skönt att vara hemma igen!", säger jag och ler tillbaka mot henne.

"Jag har en överraskning åt dig...", säger hon och ler hemlighetsfullt.

Jag lägger huvudet på snedden och säger med en 'du behöver inte göra det' ton:  "Mormor..."

"Ja, jag vet att du inte behöver något. Men jag vet att du kommer att gilla det här", säger hon och ler brett.

Det känns bra att få se henne le.  Jag skulle vilja se Jake le just nu...

Jag får ett dålig samvete igen. Men suckar ut allt igen och bestämmer mig för att bli glad.

"En av dina presenter är utanför."

"Utanför?", frågar jag förvirrad. "Jag var där för inte så länge sedan och har inte sett något, hur kunde jag ha missat den?", tänker jag och kliar på mitt huvud.

"Gå och titta på det själv, jag tror att jag stannar här", säger mormor och flinar.

Jag tittar konstig på henne och skrattar lite. Jag är glad om hon är glad.

Resväskan lämnar jag i mitt rum snabbt och sedan går jag ut till hallen igen.

Jag öppnar ytterdörren och går ut för att titta på trappuppgången...

Jag spärrar upp ögonen och blir anfådd. Hjärtat bultar och hjärnan slutar att fungera...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tror du Ivy ser på trappuppgången? Tror du att Jake är över Ivy? Vad tror du händer mellan alla?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

"D-Det är okej att gråta, gråt ut all smärta, gråt tills du inte har några tårar kvar...", spammar jag och försöker prata det tydligaste jag kan.

Han tar bort sina händer och jag ser hans ögon. De är fyllda med tårar och börjar bli röda.

Jag skrattar lite och känner mig inte ensam längre. Äntligen har jag någon att gråta med när jag känner mig tom, lämnad och ensam. Det känns skönt att få gråta ut all smärta med någon som är i samma situation...

 

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi börjar skratta åt varandra. Han har fått röda ögon och det har säkert jag med, efter tre timmars gråtande.

Regn smättrar mot förnstet och höst vinden viner utanför.

"Det är första gången jag inte är full på länge", säger Jake och tittar in i mina ögon.

"Bra", säger jag och ler.

Han tittar frågande på mig och höjer hans medelbruna ögonbryn.

"Vadå? Är det dåligt att inte vara full?", frågar jag honom.

"Nej, det känns skönt...Hur visste du att jag var såhär?", frågar han frågande och nyfiket.

"Jag märkte det på dig, och Emma berättade...", svarar jag ärligt.

"Du är bra på att förstå folk", säger Jake och ler.

Jag skakar på huvudet och ler tveksamt. "Jag skulle inte säga så om mig själv. Jag förstår folk som uttrycker sina kännslor tydligt, som du", säger jag och ler.

Han slår mig lätt på högerarmen.

"Aj...", får jag fram och kisar på honom.

Han ler hånfullt och frågar sedan frågande: "Varför grät du med mig innan?"

"...Jag förlorade mina föräldrar inte för så länge sedan...", berättar jag.

Nu får jag den känslan igen. Den känslan som jag fick för inte så länge sedan. Rädslan.

"Jag beklagar...", beklagar Jake. "Jag med..."

Efter en stund börjar min mage kurra.

"Är du hungrig?", frågar Jake. Jag nickar till svar och gör en grimas.

"Gillar du pizza?, frågar han och tar upp en lapp från hans byxficka. En telefonnummer till en pizzeria.

"Eller så kan vi laga mat", föreslår jag.

"Det går också."

Medan jag kokar pasta och köttfärssås tar Jake fram vetemjöl.

"Vad ska du ha den till?", frågar jag undrande.

"Behöver man inte vetemjöl till spagetti och köttfärssås?", frågar Jake och kliar sig på huvudet.

Jag börjar gapskratta.

Jag känner att jag får en massa puder på mig, nej inte puder, utan vetemjöl. Jake kastar mjöl på mig.

Jag springer runt köket för att inte bli träffad.

"Jake, sluta!", säger jag åt honom och försöker ta påsen ifrån honom.

Jag hoppar på mina tår. Jake håller påsen ovanför hans huvud, så det är omöjligt för mig att nå påsen.

Jake är lång, och jag är i medelängd. Han är ett huvud längre än mig.

"Jake! Vem tror du kommer att städa detta röra?", säger jag och försöker låta allvarlig. Halva köksgolvet har blivit täckt av ett vitt lager mjöl.

"Då är det roliga slut", säger han och lägger mjölpåsen på bordet bredvid oss. "Jag som gillar att retas." Han tittar ut genom ett fönster.

Jag tittar på påsen. "Inte än!", säger jag och tar snabbt påsen från bordet. Jag stoppar min hand i påsen och nu har jag handen full med mjöl.

Innan Jake hinner titta kastar jag mjölet på hans tröja.

Han blänger på mig. Först tittar han på mig och sedan på hans tröja.

"Du skulle inte ha gjort det", säger han och kisar på mig.

Jag är beredd på att springa men Jake är snabbare. Han bär mig. Jag vilar på hans axel och kramar om hans hals.

Han luktar gott. Han luktar tvål, blöt och mjöligt, fast han inte har duschat.

Jag känner hans kind mot min och hans armar runt mig. Denna känslan har jag inte kännt på ganska länge.

John. Jag måste ringa John ikväll. Även om jag ringer till John, Vee och mormor varje kväll är det inte som att pratar med dem ansikte mot ansikte. Det känns annorlunda att vara långt borta ifrån dem på så länge tid.

Jag saknar Johns kyssar, kramar och kärlek. Vees pratande, hennes skräpmat och hennes "senaste nytt". Mormors goa snälla kramar, hennes lugnande röst och hennes mat. ...Och min kusin, han som jag har tillbringat med när jag var liten, han som var min fösta bästa kompis, och han som jag har delat minnen med.

Jake släpper mig på marken igen och vi är ute.

Himmlen glittrar av stjärnor.

"Wow...", andas jag ut. "Det är vackert"

Jake nickar och ler mot mig.

Det är kallt. Vinden får mig att rysa.

Jake tittar runt och går iväg.

Han kommer tillbaka snabbt med en filt och binder den om mig.

"Tack", säger jag och ler mot honom.

"Vi ses imorgon", säger jag och ler mot Jake. Jag har lett många gånger på sistonde.

"Godnatt", säger Jake och ler tillbaka medan han går till sitt rum.

Jag stänger dörren tyst efter mig så jag inte väcker andra gäster.

Lampan är släckt så jag trycker på strömbrytaren och lampan tänds.

Jag byter till mina pyjamas och gör iordning mig för att gå till sängs.

Jag knappar på mobilen och ringer till Vee.

Det tog mig att ringa tre signaler inna hon svarar.

"Ivy!",  hör jag Vees röst.

Hon är alltid lika glad, och det är jag med.

"Hej, Vee", säger jag och ler för mig själv.

"Hur har det gått idag?", frågar Vee dirrekt.

"...Bra", svarar jag bara och ler.

"Åh nej... Vad nu? Ivy! Jag känner till den tonen! Berätta allt!", befaller hon mig samtidigt nyfiket och lite irriterat.

"Vadå för ton?", frågar jag undrande.

"Där är den igen!", tjuter hon. "Men...ok...vi ska inte tjafsa. Komigen berätta vad som har hänt idag?", säger hon efter.

"...Jag har tittar efter en kompis för att han är sjuk. Alltså feber. Det är allt jag har gjort idag", berättar jag ärligt.

"Och?...", kräver Vee.

"Och vad?", frågar jag.

Vad är det med Vee? Vad vill hon att jag ska förklara?

"OK. Så att du vet, jag är din bästa kompis och kommer alltid att vara. Jag känner dig väl och vi håller inga hemligheter för varandra. Så berätta nu vad som pågår", förklarar Vee strikt. "Vem är killen?"

"Han heter Jake och är en kille som har feber. Vi har alltid bråkat med varandra men nu är vi kompisar. Inget mer. Och jag älskar John, det vet du", säger jag utan tvekan.

Men efter jag sagt det jag sa börjar en känsla av lögn krypa i mig. Men varför? Varför känns det som att jag har ljugit för Vee?

"Bra", svarar hon.

"Vee...", börjar jag tveksamt och undrar om jag borde berätta om mina känslor just nu. Men det är nog bäst att vänta och se tills jag har svaret på om jag gillar Jake eller inte.

Efter ringer jag mormor och John.

"Hej Love", svarar John efter en signal.

Det börjar bubbla i min mage när jag hör hans röst och jag ler för mig själv.

"Hej John", säger jag mjukt med ett leende på läpparna.

Han skrattar mjukt och varmt.

"Jag saknar dig så...", börjar han och suckar tugnt.

Det har nästan gått en månad jag har varit här.

"Jag saknar dig också", säger jag med en klump i halsen och börjar nästan gråta.

John skrattar kännslorlöst och tröstar mig: "Vi ses snart varandra, du ska ju komma hem nästa vecka. Vi kan väl vänta en vecka till?"

Jag mummlar och ler för mig själv.

"Jag älskar dig", säger han och jag vet att han ler.

De tre orden får mig att bli varm och bli full av kärlek.

Jag andas ut och säger: "Jag älskar dig med", säger jag utan tvekan att jag älskar honom.

"Du, plugghäst? Hur går det med skolan?", frågar jag honom.

"Plugghäst?", upprepar John och jag hör honom skratta. "Det går bra, jag klarar av allt", skämtar han och skrattar.

Jag skrattar också och säger: "Bra!"

Jag packar mina saker och förbereder mig för imorgon.

Jag har ännu inte hittat min kusin, vart kan han vara?

Det är inte bara min kusin som jag inte vill lämna detta landet för.

Det är något inom mig som skriker: "Stanna! Stop! Du får inte åka tillbaka till Australien!"

Det känns som om någon här kommer att sätta sin fot in i mitt liv, men jag kan inte sätta fingret på vem.

*Knack, knack, knack*

Det knackar på dörren.

Jag ställer mig upp och går mot dörren. Dörrhandtaget är guldigt har jag märkt. Den är iskall som isen.

Jake står utanför och tittar på mig.

Mitt hjärta slår dubbelslag.

"Innan du åker...", börjar han nervöst.

Han sätter sin fot genom dörren och biter ihop käkarna.

"Jag har något att ge dig", säger han sorgligt.

Jag bara står och tittar på honom. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra.

Han börjar backar och går ut från rummet och nickar mot hallen.

Jag antar att han vill att jag ska gå efter honom.

Jakes rum är ren och välstädat.

Sängen står i mitten av rummet med gaveln mot ett fönster.

"Fint rum", säger jag och ler mot honom.

"Tack", säger han och ler varmt mot mig.

En behaglig känsla kryper inom mig när han ler.

Han tar upp en ask från hans skrivbord och ger den till mig.

Jag tittar på den fina mönter som är på asken. En vit ros.

Jag öppnar den försiktigt.

Där i finns ett silverhalsband. Smycket som hänger på halsbandet är guldigt med en sol inuti.

"Wow...", andas jag ut. Den är otrolig vacker.

"Det är min mammas. Jag vill att du ska ha den. Den ger tur och får dig att bestämma rätt beslut, vad jag har hört", berättar han och skrattar känslolöst.

Jag tittar in i hans isblåa ögon och säger: "Du behöver inte göra det här..."

"Jag vill och kommer inte att ångra mig", säger han säker.

"Men varför har inte du på dig den?"

"Jag tror inte på sånt", svarar han och tittar in i mina ögon.

Jag ryser av nervositet.

Hans rum luktar gott. Det luktar mint.

"Jag ska sätta på dig den", säger han och tar halsbandet.

Han sätter den på mig.

Jag känner hans fingrar på min nacke och det får mig att rysa. Det bublar i magen och jag känner en kontig bra känsla.

"Jake?...", säger jag och tittar på hans iskalla ögon igen. De är vackra.

Han höjer ögonbrynen och tittar på mig.

"Tack...", säger jag och kramar honom.

Han är varm. Hans starka armar håller om mig och hans lukt...hans tvål och mint lukt får mig mitt huvud att snurra. Han luktar så gott.

"Ivy...", börjar Jake och jag märker att jag luktar på hans hals.

Han tittar mjukt på mig och jag rodnar av pinsamhet.

"Det gör inget", säger Jake och fnissar lite.

Han har inte släppt taget om mig ännu, jag vill inte att han ska släppa taget...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fortsättningen följer...

Vad tror du kommer att hända med pojkvännen John och med Jake?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad ni tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

När jag kom tillbaka till Bed&Breakfast efter att ha letat efter min kusin ser jag Jake sitta utanför huset på en bänk. Han hade armbågarana på knät med händerna tryckt mot ansiktet. Någoting är fel.

Jag går hastig mot honom och frågar oroligt: "Vad är det?" "Inget", mumlar han.

Jag kan känna lukten av alkohol och rök. "Du är full", säger jag och tar bort hans händer från ansiktet.

Han har en blåtira under vänster ögat...

 

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Vad har du gjort!?", frågar jag högt och oroligt. Han viftar bort frågan och kisar på mig. Jag korsar mina armar och skakar på huvudet. "Hur dum är han?", tänker jag och frågar jag mig själv.

"Känner jag dig?", frågar han förvirrat. "Jag är Ivy, tjejen då bråkade med för en vecka sedan", svarar jag ärlig och rak på sak. Han rycker till. "Just det!", säger han och gungar lite. Det blåser iskallar vindar mot oss. Vinden blåser starkare än den gjorde för några dagar sedan. Kalla kårar börja växa inom mig och jag börjar rysa. Det är mörkt ute och jag kan knappt se något för dimman. "Det är ju iskallt här ute", säger jag och tittar på Jake som bara har röd-blå flanellskjorta, ett par jeans och vita tygskor på sig. Jämnfört med mig har jag en vit vinter jacka, stickad beige tröja, ett par jeans och svarta varma skinnkängor.

Jag hjälper honom upp från bänken och vi går in i huset.

"Vart är Emma?", frågar jag en kvinna som också bodde här. Hon är ca i fyrtioårs-oldern med blont hår och har smile-gropar.

"Hon har åkt till Hobart", svarar kvinnan.

Jag spärrar upp ögonen och tittar på henne. "Va!?...Hur länge?", frågar jag henne förvånad.

"En månad kanske...", svarar hon och ler vänligt mot mig, man ser hennes smile-gropar som gör henne extra fin. Jag ler tillbaka och går till kylen.

Jag tittar en snabb blick på Jake så att jag är säker på att han fortfarande är i närheten, att han inte smyger iväg.

Jag tar upp en ispåse och går mot Jake.

"Hur mår du?", frågar jag och ger ispåsen till honom. Han mumlar något som jag inte hör. "Ehm...Kan du säga om? Jag hör dig inte."

Han börjar ta av sig tröjan och mumla: "J-jag...varm. Va-arm.Varm-m."

Jag tittar hjälplös på honom och rynkar på pannan. "Wow, ta det lugnt! Du har nog feber!", säger jag och försöker knäppa tillbaka tröjan men när jag försker, har han redan tagit av sig den och jag råkar nudda hans nakna six-pack. Jag tar snabbt bort min hand och håller den för munnen. "Förlåt!", säger jag. "Gud va pinsam!", tänker jag.

Han ler och tittar in i mina ögon. Sen blir hans min seriös.

"Ehm... Här", säger jag. Jag tar upp ispåsen på hans knä och läpper den under hans öga för att förstöra den läskiga och obekväma stämningen. Sedan känner jag på hans panna om han har feber eller inte.

Hans panna är mjuk, len och varm. Han har hög feber.

"Har du ont?", frågar jag och nickar mot hans lila ögon.

Han stönar och kisar mot mig. Det är inte lönt att fråga honom om hur han mår, han är ju full.

Istället frågar jag så snällt jag kunde: "Vart är ditt rum?"

Han behöver sova och ta det lugnt ett tag.

Istället för att svara på min fråga slår han sig själv lätt på höger kinden. Jag skakar på huvudet och tittar på honom. Han ser dum ut och är dum när han är full. Vad är det igentligen som pågår med honom?

 

Jag tar med honom upp till mitt rum och låter honom vila på min säng.

Efter några minuter har han redan börjat sova ljupt.

"Ah!", väser jag tyst och irriterad. "Vart ska jag nu sova?", frågar jag mig själv.

*Tick, tack, tick, tack*, hör jag klockan ticka och undrar hur mycket klockan är.

Jag tittar på min armbandsur och hon visar: 01:14. Jag hjäspar och går till toaletten. Där borstar jag tänderna med mint tandkräm. Den smakar starkt i min mun. Sedan tvättar jag ansiktet med iskall vatten för att vakna upp, dock hjälpte det inte.

Jag går trött ut från toaletten. "Justdet... Jake ligger fortfarande i sängen", tänker jag.

"Ugh...", mumlar Jake och vänder och vrider på sig.

 

Jag känner hur ryggen värker av att ligga på golvet med bara en kudde och filt över mig. Jag känner mig så avensjuk på Jake.

Det är nästan klockan elva på förmiddagen och han har inte vaknat än. Han snarkar lågt och ser lugn och avslappnad ut när han sover, han ser ut som en bebis.

Jag smyger fram och känner på hans panna. Den är varm.

 

"Brukar Emma åka till Hobart och jobba?... Men det är ju så långt borta...", tänker jag medan jag gör pannkakor och häller upp kokhett tee.

Sedan går jag upp till mitt rum och ställer frukosten på ett bord jämte sängen.

Han är sjuk så jag tänker inte väcka honom. Det kan vara jobbig, det vet jag själv.

Idag får jag stanna här och ta hand om Jake istället. Jag har ju ändå många dagar på mig att leta efter min kusin.

Jake och jag kanske kan lära känna varandra mer, nu när han inte är full.

Den fluffiga soffan inte så långt ifrån sängen ser mysig och mjuk ut, så jag går och sätter mig.

Jag tittar på klockan och hon visar 14:13.

"Shit!", svär jag lågt.

"Hur länge kan han sova igentligen!?", tänker jag vänder mig om och kisar på honom.

Han vrider på sig och sedan gnuggar ögonen.

"Han vaknar!", tänker jag och ställer mig upp.

Sakta öppnar han hans ögon och hjäspar trött.

Först ser han lugn ut men... sen blir han orolig och tittar runt i rummet. Hans ögon stannar på mig och han öppnar munnen: "Vad gör jag här?", frågra han oroligt och lite argt.

Jag tittar in i hans ögon och blir nästan förlamad, på både ett bra och dålig sätt. De är vackra, men också iskalla.

"Jag såg dig sitta därute på bänken igårkväll... Du var full och hade en blåtira, du var och är sjuk så jag tog med dig och gav dig is för blåtiran", säger jag och nickar mot hans ansikte. Jag tänker efter på hur jag ska förklara och bestämt mig att definitivt inte berätta om att jag råkade nudda vid hans six-pack. "Jag frågade dig vart ditt rum ligger men du svarade inte, så jag tog dig hit till mitt rum", avslutar jag.

Han tittar förts på mig osäker och sen ser han allvarlig ut. "Tack...", säger han och suckar.

Jag ryckar till och spärrar upp ögonen, chockerad och förvånad. " Sa han just tack !?", frågar jag mig själv.

De veckorna jag har varit här är det första gången jag ser Jake icke full och seriös.

Han skrattar lite och frågar mig sedan: "Vad är det? Du ser ut som om att du har sett ett spöke eller något."

Jag blir ännu mer förvånad när jag hör Jake skratta. Hans skratt är mjuk och trött. Det är första gången jag ser Jake skratta. Sedan ler han. Han är så vacker när han ler, det har jag märkt.

"Du-u skrattade du nyss eller inbillade jag mig?", frågar jag förvånad.

Han suckar och lägger händerna för ansiktet.

Jag kommer på att han är sjuk.

"Jag har fixat frukost åt dig", säger jag och tar brickan och lägger den på hans knä på sängen.

"Tack...", tackar han och dricker en klunk av teet.

Jag sätter mig på sängen och känner på hans panna, den är fortfarande lika varm som igår.

Han tittar på mig, men denna gången med en mjuk blick och ler mot mig.

Jag ler tillbaka glatt. Denna Jake är motsatnen till den Jake som han var igår.

"Så... hur kom det sig att du har en blåtita under ögat?", frågar jag allvarligt.

Han sitter tyst och tittar på golvet.

Det bubblar i magen och jag vet inte varför.

"Jag vet inte." Jake verkar allvarlig när han svarade. Jag menar att han var ju full så han kunde nog inte komma ihåg något.

"...Jag...Jag frågade några killar efter pengar...", svarar han sedan och tittar fortfarande på golvet.

En klump i halsen bildas. "Vad hehöver han pengar till?"

"För vad?", frågar jag osäker och sväljer.

"För att köpa mer alkohol", svarar han rakt ut och ärligt.

Jag skakar på huvudet.

"Varför dricker du så mycket? Har någon gått bort?", frågar jag. Jag känner hur respektlös jag är. Men någoting inom mig måste få veta allt om honom.

"Min mamma mötte en man när jagf var liten och han blev min styvpappa. Efter ett tag lämnade hon honom... och mig. Men för inte så länge sedan dog min styvpappa. Han har tagit hand om mig när ingen var där för mig. Han som jag har respekterat mest av alla...dog", berättar han sorgligt och skakar på huvudet.

Han försöker hålla tårarna inne och håller händerna för ansiktet.

Jag börjar gråta själv. En tår börjar rinna nerför min kind och jag snyftar.

"D-Det är okej att gråta, gråt ut all smärta, gråt tills du inte har några tårar kvar...", spammar jag och försöker prata det tydligaste jag kan.

Han tar bort sina händer och jag ser hans ögon. De är fyllda med tårar och börjar bli röda.

Jag skrattar lite och känner mig inte ensam längre. Äntligen har jag någon att gråta med när jag känner mig tom, lämnad och ensam. Det känns skönt att få gråta ut all smärta med någon som är i samma situation...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fortsättningen följer...

Visst är Jakes och Ivys konstig? Vad tror du kommer att nända nästa del? Kommer dem att förbli kompisar länge? Kommer Jake att fortsätta dricka?...Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad ni tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

Jag heter Ivy Cooper, 17 år och är från Melbourne, Australien.

Mina föräldrar har gått bort på grund av droger och alkohol.

Jag bor med min mormor, hon är den enda jag har i min familj.

Mamma har en bror, men han har gått bort av canser och pappa har inga syskon.

 

Förra veckan hittade jag bilder på mig och en kille. Vi var små och verkar vara kära. Jag förstod att vi stod nära varandra. Mormor sa att det är min kusin. Själv vet jag inte att jag har en kusin. Jag var liten och visste inte vad kusin betydde. Han och min mormor är dem enda som jag har kvar. Så jag bestämde mig för att åka och söka efter honom. Mormor sa att han heter Jacob Cooper. Jag sökte upp namnet på internet, det stod att han bor i Wellington, Nya Zeeland.

 

"Mormor jag älskar dig." Jag känner en klump i magen. Det är den andra gången jag sitter på en plan. Jag gick i Hight school då vi skulle flyga till Melbourne. Jag kommer att sakna mormor till döds.

"Jag älskar dig också Ivy, ta hand om dig. Jag kommer inte att kunna laga mat åt dig när du är borta.", säger mormor och skrattar. Skrattet var lite falskt, hon är nervös.

"Jag saknar dig redan." "Allt kommer att gå bra Ivy, jag lovar. Du kommer att hitta honom. Du har ju fortfarande två och en halv månader på dig innan skolan börjar.", säger mormor med en mjuk och avslappnad röst.

Jag måste få reda på hur han mår de senaste åren. Hur kom det sig att jag och Jacob är så långt ifrån varandra?

"Det hoppas jag..." "Ursäkta miss, kan du lägga på? Planet ska lyfta snart.", säger en flygverdinna och ler vänligt mot mig. Jag nickar och ger henne ett vänligt leende.

"Mormor, jag måste lägga på. Jag ringer dig när jag är framme. Jag älskar dig.", säger jag snabbt och väntar på hennes hejdå.

"Jag älskar dig med, hejdå."

*Pip*, så har mormor lagt på.

Jag känner under mina fötter att det börjar skaka lite, och jag tittar ut genom fönstret. Planet står inte på flygplatsen längre. Vi är uppe i luften.

"Hej, vi har landat."

"Var resan kul?", frågar mormor och skrattar. Hennes röst gör mig trygg.

"Jag ska inte säga att det var kul dirrekt." Jag skrattar lite.

"Vicky är här, hon hade slut på pengar i mobilen så hon kom över."

Vicky är min bästa kompis. Vi har känt varandra sen från förskolan. Hennes utseende är motsatsen till mig. Hon har blont, platt hår med himmelblåa ögon och är lite större än mig. Jag har brunt, lockigt hår med mörk bruna ögon, är smal och spinkis.

"Babe, hur gick det med resan? Kraschade planet, hur är det med dig!?", frågar hon mig upprört.

"Vee, ta det lugnt. Jag mår bra!"

"Gissa vad som hände idag?"

"Ehm..."

"Too slow!", säger hon och av bryter mig. "Seb sms:ade mig och han frågade om jag ville gå på en dejt med honom!", säger hon glatt. Jag hör henne le. "Babe jag längtar tills du kommer hem igen!"

"Jag längtar också, men det här är en sak jag måste göra."

"Okej, men ring mig ikväll! Mina föräldrar kommer att döda mig om jag kommer fem minuter sen, ses!", säger Vee.

"Lycka till!", får jag fram och skrattar. Jag hör att hon ger telefonen till mormor.

"Ja... Dagens ungdomar." ,hör jag mormor säga och hon skrattar.

"Tyvär så är jag en av dem." Jag skrattar lite.

Jag hoppar på en stadsbuss. Det är inte så många på bussen, bara jag, några pensionärer och en kille, kanske i min ålder.Han har blont hår med vackra havsblåa ögon som får mig att rysa och har på sig moderna kläder. Han tittar ner på sin Iphone mobil som han håller i handen. Sedan tittar han runt och hans blick stannade till och mötte min. Han ler och mimar "hej". Jag ler tillbaka och säger: "Hej."

Jag hoppar av bussen framför Bed&Breakfast. Byggnaden ser svart och gammal ut, men rättså billig att bo.

Jag lägger min resväska bredvid dörren och knackar på. En kille med brun-blont och isblåa, gröna ögon kom ut. Han röker en cigarett och ser full ut. "Vad vill du?", frågar han irriterad och biter ihop käkarna.

"Hej, jag heter..." "Jag vill inte veta vad du heter, säg bara vad du vill", avbryter han mig.

Jag tittar på den respektlösa killen och undrar om han beter sig så här när han inte är full.

"Jag vill hyra ett rum. Men... Jag ändrar mig. Det här stället är nog inte min typ av ställe", ljuger jag och börjar gå sakta därifrån. Gräset jag går på är blött och börjar bli gul. Jag känner den kalla höstvinden blåsa mot mig.

"Ey! Stanna!" Killen ropar åt mig att stanna. Jag vägrar. Jag vägrar att stanna på ett ställe en full snubbe äger, så behandlar man inte gäster heller. Han borde veta att man inte ska använda den attityden mot någon.

"STANNA!" Han ropar ännu högre och mer aggresiv än innan. Jag stannar och vänder mig om. Något med honom får mig att rysa men samtidigt synd, jag tycker synd om honom. Han verkar vara sårad och skadad inuti honom som jag var för inte för så länge sedan när jag förlorat mina föräldrar och nära släktingar. Det börjar värka imon mig när jag tittar på honom. "Vad är det, vad är det med dig, varför, varför gör du det här?", frågar jag honom med en klump i halsen och i magen. "Du...Du har inget det att göra!" Jag går fram till honom och ger honom en örfil. "Dricka och droga för att glömma att du är sårad är fel sak att göra! Och en sådan attityd gör mig att vilja kräkas."

Han biter ihop käkarna igen och knyter hans knytnäve. "Det här kommer att sluta illa", tänker jag.

"Gumman så säger man inte..." Han tittar på mig med stora ögon. "Jag talar bara sanningen", säger jag och börjar gå igen. Han tar hård tag i min arm. "Aj!", får jag fram och försöker lossna från hans järngrepp.

"Hallå där, vad gör du!?", hör jag en tjejröst. Hon går mot oss med en 'Wellington food life-påse.'

Hon är väldig söt, hon verkar vara äldre, det skiljer kanske två eller tre  år mellan oss. Hon har jordgubs bont hår med isblåa ögon. Den röda vintage klänningen som räkte till knärt passar henne perfekt.

Hon ler vänligt mot mig.

"Jake, släpp henne", säger hon till killen som håller mig.

Han släpper taget om min arm. Jag känner hur det värker och ser att det blir ett märke där han höll mig.

Tjejen tittar på min arm. "Kom", säger hon och nickar mot Bed&Breakfast.

Vi går mot huset. Jake står kvar och tittar ner på trottoaen.

 

Jag sätter mig ner på en svart pall i deras kök. Tapeterna på väggarna är svarta med vita lotusblommor på. Det ser lyxigt ut innuti huset.

"Gör det ont?", frågar hon oroligt. Jag nickar till svar.

"Han var inte sådär innan... Innan hans styvfar gick bort...", berättar hon och suckar sorgligt.

"Vart kommer du ifrån?" Jag tittar henne i ögonen och svarar: "Jag kommer ifrån Sydney."

"Oj, då har du resat långt!" Jag nickar och ler vänligt mot henne.

"Vad gör du här då?", frågar hon nyfiket och döljer sin haka bakom hennes hand. "Jag letar efter min kusin."

Hon nickar och tänker samtidigt. "Vad heter personen? Jag kanske känner han eller hon."

"Jacob Cooper..." Hon spärrar upp ögonen och ser förvånad ut. "Vad?", frågar jag henne snabbt, oroligt och rycker till.

"Hon kanske vet vem han är!", tänker jag och får fram ett leende.

"Vet du vem han är?", frågar jag. Hon tvekar lite och svarar: "Nej, tyvär inte."

Jag kan nästan vara säker på att hon döljer någoting. Hon ser orolig ut och ställer sig upp.

"Ska du bo här?" Jag tänker efter lite och sedan svarar med en nickning.

Hon ställer sig upp och går till ett brunt skåp. Hon rotar i den, tar fram en nyckel till rum sju och slänger den till mig.

"Tack", säger jag tacksam.

"Just det! Jag heter Emma Millar. Vad heter du?", frågar hon och ler lite osäker. "Jag heter Ivy Cooper."

 

Jag går upp till mitt rum med min resväska och möter Jake i hallen. Han tittar på mig och ler snett.

"Vad?", frågar jag honom irriterad. "Varför måste du vara så vacker?", frågar han mig med vågiga toner.

Jag låser snabbt upp dörren, tar med min resväska och stänger dörren efter mig.

"Det var en komplingang!", hör jag Jake ropa bakom dörren.

Jag tittar runt i rummet. Rummet är lagom stort, kanske 10x10m. Toan är lite trång.

Väggarna är brunmålade. Sängen är vit och stor. Ovanför sägen finns ett fönster, lika bred som sängen. Det ser sättså mysig ut.

 

Jag går ner och frågar Emma vart duschen är. "Duschen ligger längst ner i hallen där uppe", svarar hon. "Tack", säger jag.

 

Jag vaknar av ett knackande ljud och märker att någon knackar på dörren.

Jag hjäspar. "Vem är det?", frågar jag trött. "Det är Emma. Vi ska äta frukost nu, så missa inte. Annars kommer du att svälta tills vi har middag", säger Emma och jag hör hennes fotsteg gå ner för trappan.

"Ugh...", stönar jag och rotar i resväskan.

Jag bestämmer mig för att ha på mig ett par svarta jeans, beige stickad tröja och ett par svarta kängor.

 

När jag kom tillbaka till Bed&Breakfast efter att ha letat efter min kusin ser jag Jake sitta utanför huset på en bänk. Han hade armbågarana på knät med händerna tryckt mot ansiktet. Någoting är fel.

Jag går hastig mot honom och frågar oroligt: "Vad är det?" "Inget", mumlar han.

Jag kan känna lukten av alkohol och rök. "Du är full", säger jag och tar bort hans händer från ansiktet.

Han har en blåtira under vänster ögat...

 

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fortsättningen följer...

Vad tror du ha hänt med Jake, varför är han alltid full? Vad döljer Emma?...Det kommer du att veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad ni tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT