Förra veckan hittade jag bilder på mig och en kille. Vi var små och verkar vara kära. Jag förstod att vi stod nära varandra. Mormor sa att det är min kusin, Jacob Cooper. Så jag bestämde mig för att åka och söka efter honom.

Han bor i Wellington, Nya Zeeland.

 

"Jag har haft roliga minnen här ifrån. Du och jag. Vi gjorde allt möjligt...", berättar jag och skrattar. "Du har varit som en bror till mig och jag kan inte tacka dig  nog!", säger jag och pussar honom på kinden.

Han ler. "Du har varit min bästa, första och sista syster jag någonsin haft", säger han och böjer sig för att ge mig en puss.

"Ivy?", hör jag en bekant röst som är väldig raspig.

Jag avbryter Jake och tittar åt det hållet som rösten kom ifrån.

Där står John...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Han tittar på oss och sedan på Jake.

"Jake...", säger John och tittar med stora ögon på Jake.'

Jag vet exakt vad John tänker göra.

"John nej!", säger jag men hinner inte.

Johns knytnäve har redan laddat.

Jake ramlar på golvet och folk kollar.

"Jake!" Jag böjer mig ner på knä och kollar så att Jakes ansikte är okej. Jakes ansikte ser helt okej ut men jag tror inte att han känner sig okej.

"Mår du bra!?", frågar jag och får inget svar.

Jag tittar på John och ger honom en otrevlig blick. Men då märker jag att något är fel på John och vad gör han här?

"John...", viskar jag.

Han ser inte bra ut. Han är full och luktar rök. "Inte John också..."

Båda två gör mig orolig.

Jake sätter sig upp och tittar på John med en ondskefull blick.

"Vad fan är det med dig?", säger Jake och håller en hand för sitt käke.

"Mår du bra?", frågar jag Jake igen.

"Vad är det för slags fråga?", frågar han och ler mot mig.

Han har rätt. Jag skrattar lite och hjälper honom upp på fötter igen.

"Ursäkta men vem?", frågar Jake och tittar på mig och John.

Jag lägger min hand på kinden och rynkar pannan.

"Oh...Din kille...", säger han efter.

Jag nickar och tittar ursäktande på Jake.

"Det är inte som det ser ut...", föklarar Jake och går. Han väder sig om igen och säger: "Jag behöver lite frisk luft om du undrar vart jag ska gå."

Jag nickar.

"Jag tror att det är dags för mig att gå tillbaka", säger jag.

"Behöver du hjälp?"

"Jag tror att jag klarar mig. Vi ses imorgon", säger jag och ler mot Jake. Han ler tillbaka.

 

Jag tar John till bed&breakfast. Jag lägger honom på min säng och tar av hans jacka och skor.

Sedan märker jag att han har en stor ölfläck på hans skjorta.

Jag skakar på huvudet och försöker ta av hans tröja.

"Sluta. Jag har en flickvän...", mumlar John och tar tag om min hand som håller på att knäppa av hans skjorta.

Jag ler. Det är gulligt sagt. Han är så full att han inte känner igen mig.

"John, det är jag. Ivy", säger jag och smeker hans kind. Vad som än händer kommer jag alltid att älska honom.

Han ler tillbaka och suckar.

Sedan drar han ner mig och ger mig kyssar. Hans mun smakar alkohol.

"Jag vill ha sex!", vrålar han och klämmer min rumpa.

"John!", säger jag. Han beter sig som en idiot.

Min mobil ringer i min väska.

Jag går ifrån sängen och tar upp min mobil. Jake ringer mig.

"Hallå?", svarar jag.

"Hej, är det Ivy?", frågar en okänd röst.

"Ja... Och vem är det?"

"Jake fick en anfall och han bad mig att ringa dig. Han är påväg mot sjukhuset nu."

Mitt hjärta slår dubbelslag och jag känner paniken växa. Har det med John att göra?

"Vet du vad han fick anfallet av!?", frågar jag oroligt.

Jag vill inte förlora en person till som är nära mig. Jag vill inte.

"Jag vet inte men de säger att det kan vara alkoholförgiftning."

"Det är defenetivt alkoholförgiftning!", säger jag säkert och tar på mig min jacka.

"Kom till sjukhuset. Han vill att du ska vara där", säger personen och sedan lägger på.

"John, det är kris! Jag måste till sjukhuset. Jag kommer tillbaka det snabbaste jag kan okej?", säger jag och går.

John har redan somnat.

 

Jag går av bussen och springer in i sjukhuset.

Jag springer till receptionen och frågar: "Vilket rum ligger Jake?"

Jag kommer på att jag inte kan Jakes sista namn. Han har aldrig sagt hans efternamn.

"Det finns ingen som heter Jake här, tyvär", svarar receptionisten och tittar på mig.

"Ingen som heter Jake!?"

"Finns det andra sjukhus här i Wellington?", frågar jag.

"Nej, bara denna", svarar hon.

"Men min kompis har alkoholförgiftning och han ligger i sjukhuset... Han heter Jake. Kan du hitta Jake?"

"Jag kan söka...", säger hon och knappar på tanjentbordet.

"Alkoholförgiftning.... J...", mumlar hon. "Nej, ingen som heter Jake. Men däremot finns det bara en patient som har alkoholförgiftning. Rum 356, han heter Jacob Cooper om det är han du menar", förklarar hon och ler mot mig.

"JACOB COOPER!", skriker min hjärna.

"Jacob Cooper!?", vrålar jag chockerad och uppspelt.

"Sh!", shyshar receptionisten och tittar på mig med stränga ögon.

"Det kan inte vara sant! Jake kan inte vara min kusin! Han kan inte vara Jacob Cooper!" 

Jag springer till rum 356 och där ser jag en doktor. "Doktor! Är detta rum Jake Coopers?!"

Doktorn nickar och frågar mig: "Är du en släkting?"

Jag skakar på huvudet först men sen kommer jag på att vi är kusiner.

"Ja, jag är en släkting!", svarar jag.

"Du skakar på huvudet och säger ja?", frågar doktorn mig förvirrad.

"Ja, jag är Ivy Cooper. Hans kusin!"

"Du får vänta. Han kommer att klara sig. Han har tur", säger doktorn och ler.

Jag suckar av lättnad, att han kommer att klara sig. Men tänk om det är Jake? Vad ska jag göra? Jag har legat med min kusin...

Jag kan se genom klasdörren men inte manteln som hänger för där han ligger.

"Är du hans doktor?", frågar jag.

Han nickar.

"Kan du beskriva hur Jacob ser ut?"

Han rynkar på pannan och tittar på mig med en 'vet du inte hur din kusin ser ut!?' blick.

"Jag vill bara vara säker att det är han", berättar jag sedan och ler.

"Han har brunt hår, blåa ögon och är väldig lång..."

En sak som poppar upp i mitt huvud när doktorn sa de tre sakerna är "JAKE."

"Du är en bra kyssare", säger han och ler imponerat.

Jag ler och skakar på huvudet.

"Nu ljuger du", säger jag och räcker ut tungan åt honom.

John ler och går mot toan. Han aktar sig inte för och snubblar över min packade resväska.

"Wow!", ryter han och tittar sedan efter sig.

Han tittar på resväskan och tittar på mig.

Magen börjar bubbla igen, men denna gången känner jag en dålig känsla.

Han kisar på mig och pressar samman ögonbrynen, han ser inte glad ut.

"Vart ska du?", frågar han mig oroligt...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag stirrar på John och vet först inte vad jag ska börja med att säga.

"Jag...Jag ska till Nya Zeeland imorgon...", säger jag med raspig röst.

"Imorgon!?" säger han och tittar på mig med stora ögon. "Varför ska du dit?", frågar han uppspelt.

"Jag ska avsluta det jag påbörjade...", svarar jag och tittar lugnt på honom.

"Och vad är det du påbörjade?"

"...Jag...", börjar jag och tar ett ljupt andetag. "Jag...kan inte berätta det...", avslutar jag.

Han nickar missnöjd och tittar på golvet.

"Okej...", säger han och gör en sur min. "...Men jul? Ska du inte fira jul här med oss?"

Jag tittar på honom. "Det kan jag inte svara på..."

John sväljer ner en klump och tittar sedan på mig.

"Då...då kan vi spendera tiden tillsammans tills imorgon?", frågar han och biter ihop käkarna.

Jag andas ut och ler mot honom.

"Ja, det kan vi", säger jag och nickar.

"Film?", frågar han och ler mot mig.

"Film", säger jag efter honom.

Vi båda två vet vad som händer när vi kollar på filmer. Det blir hett och svettigt.

John tar av sig sin skjorta och frågar mig vilken film jag vill kolla på.

"Komedi", föredrar jag.

 

Klockan är nio på morgonen.

"Vart ska du bo?", frågar John och tittar på mig.

"Bed and Breakfast", svarar jag och ler.

"Som förra gången?", frågar han och höjer ögonbrynen.

Jag nickar och håller hans händer i mina.

"Det kommer att bli okej. Jag lovar. Du vet hur det gick för mig förra gången", säger jag och pussar hans händer. "Jag kommer att klara mig."

Han ler varmt. "Jag litar på dig", säger han och pussar min panna.

Jag känner mig kletig och svettig av igårkvälls mys.

"Jag ska gå och ta ett bad. Hänger du med?", frågar jag honom.

Han nickar och ställer sig upp.

 

Mina fötter känns tunga. Det känns som om att när som helt kommer mitt bröst att expodera av mitt hårda hjärtslag.

Kanske träffar jag Jake.

Gatan är mycket bekant.

Jag kommer ihåg då jag och Jake grälade mitt på gatan vid busshållsplatsen.

Jag tänker på drömmen jag drömt om varje natt. Om jag och Jake i det stökiga vardagsrummet. Hur han slått sönder allt. Kalla kårar börjar växa inom mig och jag frågar mig själv om jag vill träffa Jake eller inte. Det kanske inte är nån bra idé.

Jag har bestämt och låvat mig själv att inte åka hem föränn jag har hittat min kusin. Vart nu han än är, jag ska hitta honom.

Jag knackar på den mörkfärgade ytterdörren och väntar till någon öppnar.

När dörren öppnas ser jag en orangehårig tjej, Emma.

"Ivy?", frågar en förvånad och bitter röst. "Vad gör du här?", frågar hon inte så muntert.

Jag känner mig inte särkild välkommen längre. Inte som förra gången jag var här. Men jag ska inte vända mig om. Jag kom inte ända hit från Melbourne till Weillington för att träffa Emma just presis.

När jag kom första dagen var hon vänlig och snäll men jag vet inte vad som har hänt sen dess. Hon kanske inte gillar mig. Vem vet?

"Jag vet inte vart jag ska bo", svarar jag ärligt.

Det finns säkert ett hotell här i närheten men jag måste få prata med Jake.

"Jake vill inte ha något med dig att göra så gå", säger Emma som om hon har läst mina tankar.

Jag suckar och skakar på huvudet.

"Emma, snälla. Jag måste prata med Jake. Jag måste...", säger jag och tittar på henne med valpögon.

Jag vill prata och reda ut saker med Jake. Jag måste förklara varför jag var som jag var.

Hon suckar och himlar sedan med ögonen.

"Om du sårar Jake igen kommer jag seriöst att skada dig", säger hon med en allvarlig röst och korsar armarna.

Jag nickar och går snabbt in med min resväska.

"Vart är han?", frågar jag Emma.

"Jag vet inte, han sa inte vart han var påväg när han gick ut."

Jag suckar och lämnar min resväska innanför dörren innan jag går och letar efter Jake.

"Så vart tror du han är? Vart brukar han vara?"

"Han kan vara överrallt, du känner ju Jake", säger Emma och ler ondskefullt.

Jag tror inte att hon vill att jag ska prata med Jake eller träffa honom över huvudtaget.

"Men du kan börja med torget..."

Jag går längst gatan och går mot torget.

Folkmassan är stor. Många håller i shoppingpåsar och är stressade. Inte en chans att jag hittar Jake i det här stället.

Emma kanske drev med mig.

Jag skakar på huvudet.

"Emma...Hon hatar mig verkligen för det jag har gjort. Vet hon om mig och Jake den sista dagen?...Såklart hon är arg på mig! Jake och Emma kanske inte pratade mycket för att jag förstörde deras förhållande. Tänk om jag förstörde deras förhållande!? Jag menar... Jake och Emma är ju ihop...", jag tänker så det känns som om min hjärna kommer att explodera. Det enda jag gör är att orsaka problem för alla...

Ibland undrar jag om jag förkänar att leva. För mig är livet ibland skräp, jag vill kasta bort den...

"Wah!", skriker jag medan jag halkar och slår i min rumpa på assfalten.

Jag kommer på att jag ska tänka på att inte halka på isen, det är vinter!

Om två dagar är det jul, den 24de december.

"Förlåt John...", tänker jag och suckar.

"Mår du bra, hur gick det!?", frågar en gammal gumma oroligt.

"Jag mår bra, tack", säger jag och ler det vänligaste jag kan åt henne.

"Hon verkar snäll", tänker jag medan jag känner att min svanskota gör ont. Verkligen ont.

Jag tittar mig omkring och hoppas att ingen såg mig, men det skulle ha varit omöjligt om de inte hörde mitt skrik.

Min blick stannar på en full kille som håller i en cigarette. Han sitter och tittar trött på mig. Det är Jake...

"Jake?", frågar jag förvånad och ställer mig upp.

Jag trodde inte att det var så lätt att hitta honom.

"Känner jag dig?", frågar han förvirrad och raspigt.

Det är minus grader ute och han har bara linne på sig. Oh god.

Jag rynkar pannan och suckar. "Du kommer att bli sjuk!"

Jag tar av mig min tjocka vinterjacka och lindar den runt honom.

"Jag vill inte att du ska bli sjuk...", säger jag ärligt och ger honom ett leende.

Det känns skönt att få se honom igen, men inte så här. Han är skadad innuti.

"Förlåt för allt jag har gjort Jake", ursäktar jag och tittar på honom.

Han ser fortfarande lika förvirrad och trött ut.

"Det har varit en lång dag, du behöver vila", säger jag och tar honom "hem".

 

"Igår träffade jag Jake igen...", tänker jag för mig själv och ler.

"Vad dagdrömmer du om?", hör jag Jakes raspiga röst säga.

Jag tittar snabbt på honom och där ligger han.

"Du är vaken!", säger jag och ler.

Han sätter sig upp på soffan och tittar först trött på mig. Sen tittar han förvånat på mig och gnuggar sina öggon förvirrad.

"Är det sant?!", frågar han uppspelt.

"Hur kommer det här att gå?" Min mage pirrar och jag känner mig stressad. "Kommer han att skrika åt mig som i drömmen?"

"Ivy?!", frågar han förvånat.

Jag nickar och sväljer en klump.

"Ehm... jaa", svarar jag med en nervös leende.

"Jag kan knappt tro det...", säger han lugnt och ger mig en mjuk kram.

Jag andas ut av lättnad. Det är inte som jag trodde att det skulle vara.

"Jake...Förlåt för det jag gjorde. Jag var rädd...", förklarar jag.

Han avslutar kramen och tar tag om mina axlar. "Ivy...Jag förlåter dig..."

Vi tittar på varandra och jag känner mig lite lättnad.

"Men Jake...anledningen till att det var som det var den sista dagen är att...jag har en pojkvän", förklarar jag med en skakig röst.

Han bara tittar på mig med munnen öppet.

"...varför låg du med mig då?...", frågar han och sväller en klump.

"Därför att jag hade känslor för dig...då", förklarar jag och tänker på att byta ämne. Men då kommer jag på hur viktig detta är.

"Har du det nu?...", frågar han försiktigt.

Det är en bra fråga. Jag vet inte. Kanske, kanske inte.

"Men varför bryr du dig?...Jag menar du har ju flickvän...", säger jag och ställer mig upp.

Jag går fram och tillbaka. Mina tankar far överrallt. Jag kan inte tänka.

"Jag har en flickvän?", repeterar Jake och skrattar.

"Var det därför du blev så upprörd?", frågar han.

Hur kan han skratta?

"Varför skrattar du?", frågar jag irriterad.

"Och vart har du fått det ifrån?", frågar han och tittar på mig med ett snett leende.

Jag vänder mig om och tittar på hans foton på Emma och honom.

"Det var jag som förstörde ert förhållande eller hur?...", frågar jag med en klump i halsen.

"Förhållande...mig och Emma?" Jake skrattar och skakar på huvudet.

"Jag vet inte hur du kan tro det men Emma är en nära vän till mig. Det är inget mellan oss."

Jag suckar av lättnad. Jag vet inte varför jag blev så upprörd...

"Och inget mellan oss heller...", säger Jake och tittar på mig.

Jag tittar på honom och ryser. "Inget mellan oss."

Jag skakar på huvudet. Jag kan inte vara med Jake. Jag har John.

"Ivy...", börjar Jake.

Jag tittar på honom. "Hm?"

"Min kompis har fest imorgon. Vill du följa med?", frågar han och ler.

"Visst", svarar jag och ler tillbaka.

Jag kommer på att Vee ville ha en bild på Jake. "Jag vill ha en bild på honom. Du sa att han dricker mycket...Han kanske är en farlig snubbe. Jag vill se hur han ser ut. Du är dålig på att beskriva folk. Om han är snygg kan du ju bjuda honom hit. Han och jag kanske har 'a thing'", sa hon.

"Jake, kan jag få ta en bild på dig?", frågar jag honom det snällaste jag kan och tar upp min mobil.

Han höjer ögonbrynen och frågar: " Vad ska du ha bilden till?"

"Min kompis..."

"Jag förstår", avbryter han och ler.

Jag fotar och skickar den till Vee: "Jake."

 

"Vee, du har fått ett sms!", ropar jag på Vee medan jag tar upp hennes mobil.

Hon har fått ett sms från Ivy...

"John, rör inte mobilen!", ropar hon nerför trappan.

Vee skulle ha sagt det innan jag rörde mobilen.

"Jake.", står det på smset och en bild på en kille i min ålder.

"Vem kan han vara och varför har hon skickat en bild på honom? Känner jag honom, Jake?"

 

Jag går hem efter att ha fått en present från Vee.

Jag tänker på smset som Vee fick.

"Tänk om Ivy är med en annan kille?"

Jag blir upprörd och jag känner mig som en idiot. "Har jag gjort något fel så att Ivy är med en annan kille?... Jag måste till Nya Zeeland."

 

"Ivy, är du klar?", frågar Jake utanför mitt dörr medan jag tar på mig min fest klänning.

"Snart!", ropar jag och tar på mig skor.

Jag ler mot mig själv på spegeln innan jag går ut.

"Du ser vacker ut", säger Jake och ler mot mig.

"Tack, du är också vacker", säger jag och vi skrattar.

På festen presenterade Jake mig med många.

"Du Ivy vill du dansa?", frågar han efter.

Jag tittar på honom och ler. "Visst."

Han lägger sina händer om min midja och jag lägger mina armar runt hans hals.

Hög musik strömmar ur högtalarna och låten Breakeven börjar.

"Jag har haft roliga minnen här ifrån. Du och jag. Vi gjorde allt möjligt...", berättar jag och skrattar. "Du har varit som en bror till mig och jag kan inte tacka dig  nog!", säger jag och pussar honom på kinden.

Han ler. "Du har varit min bästa, första och sista syster jag någonsin haft", säger han och böjer sig för att ge mig en puss.

"Ivy?", hör jag en bekant röst som är väldig raspig.

Jag avbryter Jake och tittar åt det hållet som rösten kom ifrån.

Där står John...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tror du kommer att hända?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker! :)

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

Jag vaknar med ett ryck, svettig och varm. Min hals värker.

"Är du okej?", frågar John bredvid mig oroligt.

Vees huvud sticker fram ovanför soffan och tittar trött på oss.

"Vad har hänt?", frågar hon och hjäspar.

"Jag vet inte. Jag hörde Ivy skrika" berättar John och tittar på mig.

"Det är bara en dröm...", förklarar jag trött.

Solstrålar tränger fram genom gardinerna och gör så att rummet blir ljusare.

"Är du säker på att du är okej?", frågar John för att vara säker.

"Jag, jag mår bra", svarar jag och ler mot honom.

Jag suckar och hjäspar trött.

"Varför drömde jag om Jake? Varför sa jag att jag älskade honom? Varför är han så arg fast än han inte gillar mig?...", tänker jag undrande för mig själv...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Det är ju bara en dröm...Ingen stor roll...", tänker jag och försöker glömma bort drömmen.

Jag tittar på klockan på sängbordet och hon visar: 09:29.

"Shit!", svär Vee på soffan.

"Vad?", frågar jag henne och tittar på John.

Han rycker på axlarna och höjer ögonbrynen.

"Min mamma har ringt mig några gånger", säger hon och visar sin mobil.

På skärmen läser jag: "27 missade samtal."

"Låt mig gissa...Du ligger risigt till", säger jag och tittar på henne.

Hon nickar som svar och tar på sig sin luvtröja.

"Just det Ivy och John...EW", säger hon och tittar på oss.

Jag tittar på John som bara har på sig sina boxers men han har täcke över sig. Och min som har på mig mormors tröja som jag fick och trosor.

"Vadå?", frågar jag henne och skrattar.

"Uh... ett par", säger hon och förstorar ögonen.

Jag går upp från sängen och tar på mig mina jeans.

"Jag ska följa Vee ner", säger jag till John och pussar honom på munnen.

Han nickar och ler.

Jag följer Vee ut till hallen där hon tar på sig sin jacka och sina skor.

Vi går nerför trapporna och till porten.

Jag känner den kalla vintervinden. Det är den första december idag.

Vee tittar på mig misstänksamt.

"Vart har du fått halsbandet?", frågar Vee mig allvarligt.

Jag tittar på henne konstigt.

"Från en vän som jag träffade när jag var i Nya Zeeland", svarar jag utan tvekan.

"Vän?" , frågar hon mig och rynkar pannan. "Är det han?"

"Vee...Kom igen. Vem han?"

Jag spelar okyldig och försöker byta ämne. Jag vill inte ta upp ämnet. Jag vill inte prata om Jake. Inte här och inte nu. Aldrig någonsin igen.

"Vad ska du göra imorgon då?", frågar jag istället.

Men Vee är envis. "Kom igen du. Försök inte att byta ämnet. Jag är din bästa vän, Ivy. Jag vet att du döljer något. Varje gång du döljer något som du inte vill ta upp blir du alltid en helt annan peson eller så vill du byta ämnet...Är det 'feber killen'?"

Vee har faktiskt rätt... Jag är en sådan person. Vi har känns varandra sen vi var på BB:n. Vee är envis och kämpar för det hon vill få eller få fram. Men jag, jag ger upp och börjar på nytt igen och kommer alldrig fråm till målet. Jag önskar att jag var som Vee.

Jag suckar.

"Ja...", svarar jag och tittar in i hennes ögon.

"Kom...", säger hon och öppnar sina armar för att ge mig en kram.

Jag kramar om henne.

"Jag är avensjuk på dig. Du är mitt allt Vee. Jag vill vara som du. Du vet vad du vill."

Hon skrattar känslolöst.

"Se dig omkring...Jag är avensjuk på dig", börjar hon. "Du är förlovad och har världens perfekta kille, du har någon som tar hand om dig och ger dig frihet och du har världens bästa kompis här framför dig", berättar hon och ler snett. "Livet kan inte bli bättre Ivy!", säger hon och sittar på mig.

"Jag älskar dig", säger jag och kramar om henne ännu en gång.

"Berätta senare om 'feber-killen' ok?", säger Vee och börjar gå. "Mina föräldrar kommer att döda mig!"

Jag skrattar och vinkar till henne innan hon försvinner.

Jag ryser till och går upp till lägenheten igen.

"Mormor?"

Inget svar.

Jag kommer på att hon är på jobbet. Hon är en advokat.

"Ivy?", hör jag Johns röst i mitt rum.

Jag går till mitt rum och ser John tar på sig sin tröja.

"Hon hälsar att hon kommer imorgon kväll", säger John och tittar på mig.

Jag suckar.

Jag såg inte henne gå ut för att hon tog den andra vägen som hon brukar ta.

"Du fryser", säger John och tittar på mig som ryser. "Ta ett varmt bad", säger han och ger mig min handuk som hängde på en stol.

Jag skakar på huvudet och snyftar.

"Du kommer att bli förkyld", säger han och lägger sin panna mot min.

Jag skakar på huvudet igen och säger: "Jag har inte lust..."

"Jag kan följa med dig."

Jag kisar med ögonen och tittar på John. Han är också envis.

"Okej", svarar jag och hämtar nya kläder från garderoben medan John vrider på vattenkranen till badkaren.

Sedan går jag till badrummet.

"Titta inte!", säger jag och tar av mig nästan allt utom mina trosor.

John sitter redan i med boxer och väntar på mig.

Jag kliver in i badbaken och sitter framför John.

Vattnet är varm och skön.

Jag andas ut och slappnar av medan han håller om mig.

"Vem är Jake?", frågar John plötsligt.

Jag rycker till och tittar på honom.

"En vän", svarar jag och döljer min oro med ett leende.

John tittar tveksamt på mig och höjer hans ögonbryn.

"Hurså?", frågar jag och sväljer en klump.

"Du sa hans namn några gånger i sömnen...", förklarar han och kammar sina fingrar genom mitt hår. "Jag vill att du ska drömma om mig...Det gör mig svartsjuk", säger han till mig och ler.

Jag skrattar och säger: "Yes, sir."

Vi leker med bubblorna och blåser på John.

'"Jake, vad gör du!?", skriker jag åt Jake medan han slår sönder alla saker i vardagsrummet på Bed&Breakfast. "Jake!", skriker jag igen  men han lyssnar inte.

Han slår sönder tv:n tills den går sönder i småbitar. 

Han ser arg, ledsen, bitter och förbannad ut. Det gör ont att se honom såhär. Jag har aldrig sett honom eller någon annan vara så arg förut.

"Jake, lyssna!", skriker jag. Han lyssnar ännu en gång inte. Det är som om att jag inte finns... som om att jag är osynlig.

"Jake!...Jake!...Jake!.", skriker jag tills han tittar på mig.

"Vad!?", skriker han tillbaka som hulken.

"Varför är du såhär!? Är det för att jag lämnade dig!?", frågar jag frustrerad.

Jake svarar inte på mina frågor utan istället tar han upp en flaska tequila som är på ett bord framför oss.

Han dricker halva flaskan snabbt och sedan kastar han den på golvet.

Sedan börjar han skratta. "Ivy...Jag har också känslor! Jag bryr mig!...Jag bryr mig om dig, men du ser inte det! Varför tror du att jag låg med dig, huh!?", skriker han åt mig och slår sönder bordet framför oss.

"Jake, sluta!....Jake!", skriker jag. "Jag älskar dig!"'

Den drömmen har jag drömt sedan den dagen jag kom tillbaka till Australien, sama dröm och inga nya detaljer.

Det har nästan gått en månad.

Vee sover över hos mig.

"Ivy! Hur är det?", frågar hon oroligt.

Jag sätter mig upp på sängen och tittar trött runt, jag är i mitt rum.

"Feber-killen...", säger Vee och suckar.

Jag nickar till svar.

Jag är trött på att drömma samma dröm varje natt. Jag är trött på att se hans ansikte. Jag är trött på att jag sa "Jag älskar dig" till honom.

"Jag orkar inte", viskar jag hest till Vee och gömmer mitt ansikte bakom mina händer.

Vee sätter sig upp och kramar om mig.

"Jag tycker att du ska åka tillbaka till Nya Zeeland och ta reda på om vad som händer. Jag menar...Om du har känslor för honom", säger Vee och klappar mig på ryggen.

Jag tittar på henne.

"Alla drömmar betyder något. Och denna drömmen handlar defenitivt om att du älskar honom."

Jag suckar och vänder blicken mot ett fönster.

Vee har ännu en gång rätt. För första gången i mitt liv ska jag nå mitt mål. Jag gav upp hoppet på min kusin. Jag gav upp hoppet på Jake. Men...jag ska vända på det. Jag ska hitta min kusin och jag ska fixa Jake.

 

Det snöar och jag väntar på att John ska komma ut från universitetet.

Jag fryser, även med jacka på.

"Ivy!", hör jag Johns röst.

Jag vänder mig om och ser John stå och titta på mig.

"Du fryser", säger han och kramar om mig.

"Fryser inte du?", frågar jag honom som bara har på sig sin uniform.

"Saken är att du inte blir sjuk", säger han och tittar på mig.

Jag står på mina tår och kysser hans mjuka läppar.

"Jag älskar dig", säger jag och tittar in i hans ögon, de är bruna.

"Jag älskar dig med!", säger han och ger mig en till kyss.

"Jag ska gå och byta om. Jag kommer snart", säger han och ger mig hans kavaj.

Han springer in igen.

 

John kommer tillbaka med hans kompis, Alex.

"Ivy!", säger han glatt.

Jag ler och säger: "Hej!"

Han ger mig en kram.

"Jag är väldig glad över dig och John", säger han och lägger hans hand på hjärtat.

John och jag ler.

"Det är jag med", säger jag och skrattar.

Jag vänder blicken mot John som redan tittar på mig och ler.

"Trevligt att träffas igen", säger Alex och ger mig en kram till.

"Vart ska du?", frågar jag nyfiket.

"Äh du vet, min tjej väntar också på mig", säger han och kramar John.

Jag nickar.

"Hejdå!", säger han. Han vinkar och går sedan iväg.

"Då är det bara du och jag", säger John och lägger sin arm över mina axlar.

 

Jag sitter på min säng med John och tittar på film.

"John?", viskar jag och tittar på honom.

Det verkar som om han ska sova snart.

"Hm?", hummar han och tittar trött på mig.

"Är filmen dålig?", frågar jag och tittar på skärmen som visar Twilight.

Han skakar på huvudet och säger: "Jag är trött bara."

Jag lägger mina händer på Johns kinder och lutar min panna mot hans.

"Pluggat?"

Han nickar till svar och andas ljupt in.

"Men vi kan ändra på det", säger han och kysser mig.

Jag känner hans tunga i min mun, in och ut.

Hans läppar pressas mot min hals och jag känner hur nackhåret reser sig.

Jag kammar mina fingrar genom hans hår och smeker hans rygg.

Han smeker mitt ben och min mage medan han kysser mig.

Det bubblar i magen och jag ryser.

 

En timme har gått och jag blir trött.

"John...", flåser jag och håller ett fast grepp om Johns tröja.

Han hummar och slutar att kyssa mig.

Han möter min blick och ler.

"Jag är glad att jag stötte till dig för tju år sedan", säger han och ler mot mig.

Jag ler tillbaka och lägger min hand på hans kind.

"Jag med", säger jag och ger honom en kyss.

Hans hår är ruffsig av att jag har hållit på med det och han svättas som om han har varit på gymm. Han ställer sig upp från sängen med ett litet leende och rör hans läppar.

"Du är en bra kyssare", säger han och ler imponerat.

Jag ler och skakar på huvudet.

"Nu ljuger du", säger jag och räcker ut tungan åt honom.

John ler och går mot toan. Han aktar sig inte för och snubblar över min packade resväska.

"Wow!", ryter han och tittar sedan efter sig.

Han tittar på resväskan och tittar på mig.

Magen börjar bubbla igen, men denna gången känner jag en dålig känsla.

Han kisar på mig och pressar samman ögonbrynen, han ser inte glad ut.

"Vart ska du?", frågar han mig oroligt...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tror du kommer att hända med John och Ivy?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

 

"En av dina presenter är utanför."

"Utanför?", frågar jag förvirrad. "Jag var där för inte så länge sedan och har inte sett något, hur kunde jag ha missat den?", tänker jag och kliar på mitt huvud.

"Gå och titta på det själv, jag tror att jag stannar här", säger mormor och flinar.

Jag tittar konstig på henne och skrattar lite. Jag är glad om hon är glad.

Resväskan lämnar jag i mitt rum snabbt och sedan går jag ut till hallen igen.

Jag öppnar ytterdörren och går ut för att titta på trappuppgången...

Jag spärrar upp ögonen och blir anfådd. Hjärtat bultar och hjärnan slutar att fungera...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

John sitter där och tittar på mig med en mobil i handen. Han tittar på mig med en känslolös blick som borrar in i mina ögon.

Han ställer sig snabbt upp och kramar mig varmt och hårt.

Magen bubblar i mig och den jobbiga klumpen i halsen börjar bildas igen.

"John...", andas jag ut och blundar.

Jag njuter av hans kärleksfulla kram och andas in hans goda, fräscha mint lukt.

Hans lukt, hans varma, bruna ögon och hans perfekta personlighet får mig att bli snurrig i huvudet och falla omkull.

Utan ett ord står vi och kramar varandra.

Det snöar utanför. Han har på sig tunna kläder.

"John...Du kommer att bli sjuk om du går ut sådär", viskar jag till honom.

Han är lång...nästan lika lång som Jake... Kanske tio centimeter kanske...

Jag skakar av mig tankarna om Jake och går in i lägenheten istället, med Johns hand flätad med min.

"Ivy...", börjar John ett leende på läpparna. "Jag är glad att du är tillbaka..."

Jag ler mot honom, står på fötterna och pussar honom på kinden.

"Jag kräver mer än så", säger han och ler retsam.

"Senare", säger jag och gungar med armen som håller om Johns.

Mormor väntar på oss i köket och vi sätter oss ner.

"Grattis på födelsedagen Ivy", säger mormor och ler.

Jag rycker till. Det ringer på dörrklockan.

"Jag kan öppna", säger jag och reser mig upp.

"Ivy, sätt dig. Det är din födelsedag. Jag kan gå och öppna", säger John och reser sig upp också.

"Är det min födelsedag idag?", tänker jag. Jag har inte hunnit tänka på det, jag har alltid något annat att tänka på.

Jag sätter mig ner igen och tittar ner på köksbordet framför mig.

"Vad är det gumman?", frågar mormor oroligt.

Jag tittar upp på henne och döljer mina känslor med ett leende.

"Det är bara bra. Jag är bara lite trött."

"Har du inte sovit gott?",frågar mormor och ser lika orolig ut.

"Jag är för glad för att sova", säger jag och ler mot henne.

Hon ler tillbaka och sträcker sig fram för att ge mig en till kram. Hennes kramar får mig att känna bättre.

John kommer tillbaka med Vee.

"Vee!", säger jag och kramar henne efter mormors.

"Åh, vad jag har saknat dig!", utbrister Vee.

Jag skrattar och ler.

 

John sitter jämte mig och Vee sätter sig bredvid mormor som sitter framför mig på andra sidan bordet.

"Dags för dig att öppna presenter", säger mormor och tar upp ett paket som var under bordet.

John tar upp ett brev från fickan och Vee håller i ett stort paket i handen.

"Spara det bästa till sist!", säger Vee och tittar på hennes paket.

Jag skrattar och öppnar mormors paket först. 

Present pappret är fin, det är färgglada blommor på.

I paketet ligger det en stickad, varm vintertröja. Den har fina mönster på.

Jag formar munnen till ett O och ler.

"Den är jättefin!", säger jag till henne och tar av mig min kofta och tar på mig mormors istället.

Sedan öppnar jag Vees, även om hon sa att jag skulle öppna den sist.

I lådan ligger det en massa godispåsar. Mina favorit godis, Maoam, choklad o.s.v

Jag ler och tittar på henne.

"Du behöver gå upp i vikt", säger Vee och skrattar.

Jag lägger lådan på köksbordet.

John sträcker fram brevet till mig och jag tar emot det.

Där i känner jag skumgummi.

Jag öppnar den och ser skumgummi och i skumgummin ligger det ett halsband med en ring. Ringen är silvrig och har några diamanter på, en förlovningsring.

Jag blir häpen och tittar på John.

Han ler och säger: "Jag vill att du ska ha den. Ifall du vill gifta dig med mig någon dag, efter du har tagit examen."

"John...", börjar och och vet inte vad jag ska fortsätta med att säga.

"Jag älskar dig", säger han och ler varmt.

"Jag älskar dig", repeterar jag och ler avslappnad.

Det känns sjönt att veta och ha människor runt om som älskar dig.

Jag lägger min hand på hans och vi håller om varandras.

"Tack", säger jag och tittar på mormor, Vee och John.

"Ska du ta på dig den?", frågar Vee, ler brett och gör en min . Hennes min känner jag till. Det är en 'Ivy, han är så söt' min.

Jag tittar på mitt halsband och ser på den. "Den ger tur och får dig att bestämma rätt beslut", säger Jakes röst i mitt huvud. Även om jag har fått halsbandet från John kan jag inte ta av den som jag har fått av Jake.

"Jag kan inte", säger jag och rör på halsbandet som jag har fått av Jake.

Den förbaskade klumpen bildas igen.

"Jag har fått den av en kompis som jag träffade i Nya Zeeland", berättar jag med en skakig röst.

Mormor kliar sig på sin haka och berättar: "Jag tror att jag har sett det halsbandet någonstans...Din farbror hade en sådan innan tror jag."

Jag nickar och gör ingen tror roll av det.

"Du kan ha på dig den", säger John och tar ringen som sitter hängande på halsbandet.

"Här", säger han och sätter ringen i mitt ringfinger, högerhanden. "Om några år ska den sitta här...", säger han och rör vid mitt ringfinger, vänsterhanden.

Jag ler och blir rörd.

 

Efter vi har ätit tårta myser vi framför teven.

Mormor har gått och lagt sig.

Vee ligger och sover på soffan medan jag och John tittar på film.

Jag vilar mitt huvud på hans ben medan han borstar bort hår från mitt ansikte och tittar på mig.

"Trött?", frågar han mig och tittar in i mina ögon. Jag skakar på huvudet och ler.

"Är du?", frågar jag och lägger mina händer på Johns ansikte.

"Nej", andas han in och ler tillbaka.

Han böjer sig ner och ger mig en puss på munnen.

"Jag älskar dig", säger han och ger mig en till puss.

"Jag älskar dig med", säger jag och ler.

Hans läppar är mjuka och varma. Jag kan känna att något är fel... Men min hjärna vägrar att tänka på något annat än John.

Han fortsätter att ge mig pussar.

Jag sätter mig upp och lägger mina händer på hans ansikte.

John lägger sina händer på min midja och puttar mig tätare intill honom.

Han tittar först på mina läppar och sedan möter han min blick.

"Grattis på födelsedagen", viskar han och hans läppar snuddar vid mitt öra.

Jag ryser och blir alldeles yr i huvudet.

"Jag älskar dig...", upprepar han och hans läppar pressas mot min hals.

Jag kammar mina fingrar genom hans mjuka går och stönar. Hans beröring gör mig hypnotiserad.

Men vi kan inte fortsätta nu. Det är andra här i rummet.

"John...Vee är här...", viskar jag till honom och mimar: 'Sluta.'

"Just det...", suckar han och lutar sig lite bakåt.

"Du borde gå och lägga dig. Klockan är mycket", befaller John.

"Okej", viskar jag.

 

Jag spottar ut den starka mint tandkrämen och sköljer min mun.

"Jake...Jake...Jake...", ekar det i mitt huvud.

Jag tittar på mig själv i speglen och där ser jag en reflektion på ett odjur. Jag får dålig samvete och börjar må illa. Jag börjar hata mig själv.

"Varför bryr jag mig så mycket? Jag gjorde ett misstag. Han är har inga känslor för mig ändå...Han är ju ihop med Emma.", jag tänker för fullt. " Jag kan inte tro att jag har blivit lurad... Jag trodde att han hade känslor för mig. Jag trodde att han gillade mig... För några dagar trodde jag att han var den rätta. Unik och speciell..."

Jag spottar ut sköljen och lägger tandborsten i ett glas.

Sedan går jag på toa så att jag slipper vakna mitt i natten för att gå till toan.

Tv:n är av och taklampan är släkt när jag kom ut från toaletten. Det ända som är tänt är sänglamporna.

Golvet knarrar när jag går ut från toan.

John ligger på sängen och tittar tomt upp på taket.

Jag lägger huvudet på snedden och tittar på honom. Han ser lugn och tänksam ut... och obeskrivlig vacker.

Jag går till sängen, tar av mig mina jeans och släcker lamporna. Sedan lägger jag mig ner bredvid John.

Vi tittar på varandra i ögonen och ler.

Jag flätar mina fingrar med hans och möter hans kyss.

"Godnatt...", säger jag och smeker hans kind.

Han drar upp tänket och lägger sina armar runt mig. "Sov sött, love..."

 

'"Jake, vad gör du!?", skriker jag åt Jake medan han slår sönder alla saker i vardagsrummet på Bed&Breakfast. "Jake!", skriker jag igen  men han lyssnar inte.

Han slår sönder tv:n tills den går sönder i småbitar. 

Han ser arg, ledsen, bitter och förbannad ut. Det gör ont att se honom såhär. Jag har aldrig sett honom eller någon annan vara så arg förut.

"Jake, lyssna!", skriker jag. Han lyssnar ännu en gång inte. Det är som om att jag inte finns... som om att jag är osynlig.

"Jake!...Jake!...Jake!.", skriker jag tills han tittar på mig.

"Vad!?", skriker han tillbaka som hulken.

"Varför är du såhär!? Är det för att jag lämnade dig!?", frågar jag frustrerad.

Jake svarar inte på mina frågor utan istället tar han upp en flaska tequila som är på ett bord framför oss.

Han dricker halva flaskan snabbt och sedan kastar han den på golvet.

Sedan börjar han skratta. "Ivy...Jag har också känslor! Jag bryr mig!...Jag bryr mig om dig, men du ser inte det! Varför tror du att jag låg med dig, huh!?", skriker han åt mig och slår sönder bordet framför oss.

"Jake, sluta!....Jake!", skriker jag. "Jag älskar dig!"'

 

Jag vaknar med ett ryck, svettig och varm. Min hals värker.

"Är du okej?", frågar John bredvid mig oroligt.

Vees huvud sticker fram ovanför soffan och tittar trött på oss.

"Vad har hänt?", frågar hon och hjäspar.

"Jag vet inte. Jag hörde Ivy skrika" berättar John och tittar på mig.

"Det är bara en dröm...", förklarar jag trött.

Solstrålar tränger fram genom gardinerna och gör så att rummet blir ljusare.

"Är du säker på att du är okej?", frågar John för att vara säker.

"Jag, jag mår bra", svarar jag och ler mot honom.

Jag suckar och hjäspar trött.

"Varför drömde jag om Jake? Varför sa jag att jag älskade honom? Varför är han så arg fast än han inte gillar mig?...", tänker jag undrande för mig själv...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varför tror du Ivy drömmer om Jake när hon inte gillar honom? Kommer John och Ivy verkligen gifta sig när hon har tagit examen? Hur kommer det att gå för Jake tror du?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

"Jake?...", säger jag och tittar på hans iskalla ögon igen. De är vackra.

Han höjer ögonbrynen och tittar på mig.

"Tack...", säger jag och kramar honom.

Han är varm. Hans starka armar håller om mig och hans lukt...hans tvål och mint lukt får mig mitt huvud att snurra. Han luktar så gott.

"Ivy...", börjar Jake och jag märker att jag luktar på hans hals.

Han tittar mjukt på mig och jag rodnar av pinsamhet.

"Det gör inget", säger Jake och fnissar lite.

Han har inte släppt taget om mig ännu, jag vill inte att han ska släppa taget...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag lutar mig mot honom, jag känner hans andetag som nuddar mina läppar.

Jag kan inte kontrolera mig själv. Allt jag kan tänka på är Jake.

Våra läppar möts och det känns magiskt. Hans läppar är mjuka och saftiga.

Hans tunga cirklar runt i min mun och det smakar coca cola.

En behaglig känsla strömar i mig.

Hans händer smeker min rygg.

Mina händer glider in i hans tröja och jag kan känna hans magmuskler. Han är varm.

Han puttar mig lätt på sängen och jag lutar mig bakåt.

Hans kyssar gör mig galen.

Jake sover när jag vaknar. Han håller om mig under täcket med sin arm.

Det bubblar i magen igen och jag ler.

Jakes namn ekar i mitt huvud och gör mig ivrig, han får mig att falla på mina knän.

En sak i min hjärna poppar upp. Jag ska tillbaka till Australien idag. Jag får äntligen träffa mormor, Ivy och...

"JOHN!", tänker jag och rycker till.

Jag tar bort Jakes arm om mig och ställer mig upp från sängen snabbt.

Nu ekar Johns namn i mitt huvhud.

"Vad är det jag har gjort!?", frågar jag mig själv och lägger mina händer för ansiktet.

Jag skakar på huvudet och blir arg på mig själv.

"Vad ska jag göra? Vad ska jag säga till John? Kommer han att förlåta mig?"

Jake stönar och hjäspar trött. Han tittar på mig och inser att jag är orolig.

"Vad är det?", frågar han mig oroligt.

Jag börjar gå runt i rummet fram och tillbaka och biter på naglarna.

En kall tår börjar rinna nerför kinden på mig och jag känner mig som en bedragare, monster och ett odjur.

"Jag är otrogen", tänker jag och börjar gråta.

Jake ställer sig upp från sängen och sedan kramar om mig medan jag håller händerna för ansiktet.

Hans nakna mage pressas mot min rygg.

Allt vi hade på oss är underkläder.

På en hylla står bilder. På två av bilderna ser jag Jake och Emma. Han håller om henne i sin famn och på den andra lägger han sn arm över henne.

"Jake och Emma är ihop", tänker jag och lossnar mig från hans kram.

Och bara för en sekund trodde jag att han var den rätta.

Jag tar på mig mina kläder och går till mitt rum.

Jag tar min resväska och går ut från huset, Bed&Breakfast.

Jake springer efter mig och ropar på mitt namn. Han frågar vad jag håller på med.

Utan ett ord går jag till busshållsplatsen, medan tårarna fortfarande rinner nedför mina kinder.

Mitt hjärta värker och jag kan inte hjälpa det.

Något är fel, något är definitivt fel och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag har gått vilse. Höga viskningar viskar i mitt huvud: "Varför gjorde du så? Hur dum är du? Nu har du sårat och svikit andra! Monster! Du förtjänar ingen i ditt liv."

Jag bryter ner på gatan, kramar om min mage och lutar ansiktet mot trottoaren.

Jag känner lukten av den kalla och hårda asfalten.

Min näsa är täppt av all snor och der blir svårt och andas.

"Vad är det du gör?", frågar Jakes röst lugnt och jag känner hans nakna armar runt om mig.

Jag försöker lugna ner mig, med det går inte att lugna ner sig om man har gjort någon illa.

Jake har bara på sig ett par lätta byxor, en tunn t-shirt och gympa skor. Han måste frysa ijäl. Det är minusgrader ute.

Jag tar av mig min svarta vinterkappa och lägger den över Jake.

Först tittar på mig förvånad. Han tar bort jackan och klär på mig dig igen och lägger sina armar runt om mig.

Jag ställer mig upp igen det stadigaste jag kan och tar tag på resveskan.

Det känns som om att jorden skulle gå under.

Jake ställer sig upp efter mig och kramar mig igen.

"Vad har hänt?", frågar Jake lugnt.

Hans röst får mig att lugna till lite, men inte helt.

"J-j-jag kan inte...", spammar jag och försöker prata det tydligaste jag kan.

"Berätta", befaller Jake allvarlig.

Jag skakar på huvudet och puttar honom.

Bussen kommer jag jag hoppar på.

Jake går efter mig.

"Bussen är full, nästa buss kommer om tre minuter", säger busschauffören och stänger dörren framför Jake.

"Hejdå...", mimar jag till honom och börjar storgråta ljudlöst.

Det gör ont inom mig. Det gör ont inom mig att bara lämna Jake sådär.

Jag kliver av bussen från flygplatsen och går hem med en foto på John i handen i min plånbok.

Mina fötter känns tunga.

Jag har lust att sova i en evighet och aldrig vakna upp igen... Men det skulle ha kännt fel.

Idag är det höstens sista dag, imorgon kommer vinter.

Kalla vindar blåser och får mina kinder att bli röda.

 

Jake känner sig hjälplös och tänker på Ivys rädda och sårbara min i förmiddagen. Han känner sig orolig och hjärtat bultar så att det gör ont.

"Hon har åkt...", tänker han och lägger sina händer för ansiktet och slår sig ner på en pall i en pub.

Han börjar skaka och en tår rinner ner för hans kinder. "Hon är borta...Tänk om hon aldrig kommer tillbaka?"

Han tar ett djupt andetag och andas ut medan han skrattar. "Jag trodde att hon var annorlunda...", tänker han och tar en klunk av den starka wiskyn för att glömma bort Ivy.

Jag tar upp lägenhetsnyckeln under mattan och låser upp dörren.

"- Mormor, jag är hemma!", ropar jag glatt, men inte riktigt.

Jag känner lukten av lägenheten. "Hemma."

"Ivy!", ropar mormor och hennes ansikte dyker upp.

Hon kommer springade mot mig och ger mig en stor, varm och välkommande kram.

"Det känns skönt att du är hemma igen!", säger hon glatt och ler stort.

"Det är skönt att vara hemma igen!", säger jag och ler tillbaka mot henne.

"Jag har en överraskning åt dig...", säger hon och ler hemlighetsfullt.

Jag lägger huvudet på snedden och säger med en 'du behöver inte göra det' ton:  "Mormor..."

"Ja, jag vet att du inte behöver något. Men jag vet att du kommer att gilla det här", säger hon och ler brett.

Det känns bra att få se henne le.  Jag skulle vilja se Jake le just nu...

Jag får ett dålig samvete igen. Men suckar ut allt igen och bestämmer mig för att bli glad.

"En av dina presenter är utanför."

"Utanför?", frågar jag förvirrad. "Jag var där för inte så länge sedan och har inte sett något, hur kunde jag ha missat den?", tänker jag och kliar på mitt huvud.

"Gå och titta på det själv, jag tror att jag stannar här", säger mormor och flinar.

Jag tittar konstig på henne och skrattar lite. Jag är glad om hon är glad.

Resväskan lämnar jag i mitt rum snabbt och sedan går jag ut till hallen igen.

Jag öppnar ytterdörren och går ut för att titta på trappuppgången...

Jag spärrar upp ögonen och blir anfådd. Hjärtat bultar och hjärnan slutar att fungera...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tror du Ivy ser på trappuppgången? Tror du att Jake är över Ivy? Vad tror du händer mellan alla?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

"D-Det är okej att gråta, gråt ut all smärta, gråt tills du inte har några tårar kvar...", spammar jag och försöker prata det tydligaste jag kan.

Han tar bort sina händer och jag ser hans ögon. De är fyllda med tårar och börjar bli röda.

Jag skrattar lite och känner mig inte ensam längre. Äntligen har jag någon att gråta med när jag känner mig tom, lämnad och ensam. Det känns skönt att få gråta ut all smärta med någon som är i samma situation...

 

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi börjar skratta åt varandra. Han har fått röda ögon och det har säkert jag med, efter tre timmars gråtande.

Regn smättrar mot förnstet och höst vinden viner utanför.

"Det är första gången jag inte är full på länge", säger Jake och tittar in i mina ögon.

"Bra", säger jag och ler.

Han tittar frågande på mig och höjer hans medelbruna ögonbryn.

"Vadå? Är det dåligt att inte vara full?", frågar jag honom.

"Nej, det känns skönt...Hur visste du att jag var såhär?", frågar han frågande och nyfiket.

"Jag märkte det på dig, och Emma berättade...", svarar jag ärligt.

"Du är bra på att förstå folk", säger Jake och ler.

Jag skakar på huvudet och ler tveksamt. "Jag skulle inte säga så om mig själv. Jag förstår folk som uttrycker sina kännslor tydligt, som du", säger jag och ler.

Han slår mig lätt på högerarmen.

"Aj...", får jag fram och kisar på honom.

Han ler hånfullt och frågar sedan frågande: "Varför grät du med mig innan?"

"...Jag förlorade mina föräldrar inte för så länge sedan...", berättar jag.

Nu får jag den känslan igen. Den känslan som jag fick för inte så länge sedan. Rädslan.

"Jag beklagar...", beklagar Jake. "Jag med..."

Efter en stund börjar min mage kurra.

"Är du hungrig?", frågar Jake. Jag nickar till svar och gör en grimas.

"Gillar du pizza?, frågar han och tar upp en lapp från hans byxficka. En telefonnummer till en pizzeria.

"Eller så kan vi laga mat", föreslår jag.

"Det går också."

Medan jag kokar pasta och köttfärssås tar Jake fram vetemjöl.

"Vad ska du ha den till?", frågar jag undrande.

"Behöver man inte vetemjöl till spagetti och köttfärssås?", frågar Jake och kliar sig på huvudet.

Jag börjar gapskratta.

Jag känner att jag får en massa puder på mig, nej inte puder, utan vetemjöl. Jake kastar mjöl på mig.

Jag springer runt köket för att inte bli träffad.

"Jake, sluta!", säger jag åt honom och försöker ta påsen ifrån honom.

Jag hoppar på mina tår. Jake håller påsen ovanför hans huvud, så det är omöjligt för mig att nå påsen.

Jake är lång, och jag är i medelängd. Han är ett huvud längre än mig.

"Jake! Vem tror du kommer att städa detta röra?", säger jag och försöker låta allvarlig. Halva köksgolvet har blivit täckt av ett vitt lager mjöl.

"Då är det roliga slut", säger han och lägger mjölpåsen på bordet bredvid oss. "Jag som gillar att retas." Han tittar ut genom ett fönster.

Jag tittar på påsen. "Inte än!", säger jag och tar snabbt påsen från bordet. Jag stoppar min hand i påsen och nu har jag handen full med mjöl.

Innan Jake hinner titta kastar jag mjölet på hans tröja.

Han blänger på mig. Först tittar han på mig och sedan på hans tröja.

"Du skulle inte ha gjort det", säger han och kisar på mig.

Jag är beredd på att springa men Jake är snabbare. Han bär mig. Jag vilar på hans axel och kramar om hans hals.

Han luktar gott. Han luktar tvål, blöt och mjöligt, fast han inte har duschat.

Jag känner hans kind mot min och hans armar runt mig. Denna känslan har jag inte kännt på ganska länge.

John. Jag måste ringa John ikväll. Även om jag ringer till John, Vee och mormor varje kväll är det inte som att pratar med dem ansikte mot ansikte. Det känns annorlunda att vara långt borta ifrån dem på så länge tid.

Jag saknar Johns kyssar, kramar och kärlek. Vees pratande, hennes skräpmat och hennes "senaste nytt". Mormors goa snälla kramar, hennes lugnande röst och hennes mat. ...Och min kusin, han som jag har tillbringat med när jag var liten, han som var min fösta bästa kompis, och han som jag har delat minnen med.

Jake släpper mig på marken igen och vi är ute.

Himmlen glittrar av stjärnor.

"Wow...", andas jag ut. "Det är vackert"

Jake nickar och ler mot mig.

Det är kallt. Vinden får mig att rysa.

Jake tittar runt och går iväg.

Han kommer tillbaka snabbt med en filt och binder den om mig.

"Tack", säger jag och ler mot honom.

"Vi ses imorgon", säger jag och ler mot Jake. Jag har lett många gånger på sistonde.

"Godnatt", säger Jake och ler tillbaka medan han går till sitt rum.

Jag stänger dörren tyst efter mig så jag inte väcker andra gäster.

Lampan är släckt så jag trycker på strömbrytaren och lampan tänds.

Jag byter till mina pyjamas och gör iordning mig för att gå till sängs.

Jag knappar på mobilen och ringer till Vee.

Det tog mig att ringa tre signaler inna hon svarar.

"Ivy!",  hör jag Vees röst.

Hon är alltid lika glad, och det är jag med.

"Hej, Vee", säger jag och ler för mig själv.

"Hur har det gått idag?", frågar Vee dirrekt.

"...Bra", svarar jag bara och ler.

"Åh nej... Vad nu? Ivy! Jag känner till den tonen! Berätta allt!", befaller hon mig samtidigt nyfiket och lite irriterat.

"Vadå för ton?", frågar jag undrande.

"Där är den igen!", tjuter hon. "Men...ok...vi ska inte tjafsa. Komigen berätta vad som har hänt idag?", säger hon efter.

"...Jag har tittar efter en kompis för att han är sjuk. Alltså feber. Det är allt jag har gjort idag", berättar jag ärligt.

"Och?...", kräver Vee.

"Och vad?", frågar jag.

Vad är det med Vee? Vad vill hon att jag ska förklara?

"OK. Så att du vet, jag är din bästa kompis och kommer alltid att vara. Jag känner dig väl och vi håller inga hemligheter för varandra. Så berätta nu vad som pågår", förklarar Vee strikt. "Vem är killen?"

"Han heter Jake och är en kille som har feber. Vi har alltid bråkat med varandra men nu är vi kompisar. Inget mer. Och jag älskar John, det vet du", säger jag utan tvekan.

Men efter jag sagt det jag sa börjar en känsla av lögn krypa i mig. Men varför? Varför känns det som att jag har ljugit för Vee?

"Bra", svarar hon.

"Vee...", börjar jag tveksamt och undrar om jag borde berätta om mina känslor just nu. Men det är nog bäst att vänta och se tills jag har svaret på om jag gillar Jake eller inte.

Efter ringer jag mormor och John.

"Hej Love", svarar John efter en signal.

Det börjar bubbla i min mage när jag hör hans röst och jag ler för mig själv.

"Hej John", säger jag mjukt med ett leende på läpparna.

Han skrattar mjukt och varmt.

"Jag saknar dig så...", börjar han och suckar tugnt.

Det har nästan gått en månad jag har varit här.

"Jag saknar dig också", säger jag med en klump i halsen och börjar nästan gråta.

John skrattar kännslorlöst och tröstar mig: "Vi ses snart varandra, du ska ju komma hem nästa vecka. Vi kan väl vänta en vecka till?"

Jag mummlar och ler för mig själv.

"Jag älskar dig", säger han och jag vet att han ler.

De tre orden får mig att bli varm och bli full av kärlek.

Jag andas ut och säger: "Jag älskar dig med", säger jag utan tvekan att jag älskar honom.

"Du, plugghäst? Hur går det med skolan?", frågar jag honom.

"Plugghäst?", upprepar John och jag hör honom skratta. "Det går bra, jag klarar av allt", skämtar han och skrattar.

Jag skrattar också och säger: "Bra!"

Jag packar mina saker och förbereder mig för imorgon.

Jag har ännu inte hittat min kusin, vart kan han vara?

Det är inte bara min kusin som jag inte vill lämna detta landet för.

Det är något inom mig som skriker: "Stanna! Stop! Du får inte åka tillbaka till Australien!"

Det känns som om någon här kommer att sätta sin fot in i mitt liv, men jag kan inte sätta fingret på vem.

*Knack, knack, knack*

Det knackar på dörren.

Jag ställer mig upp och går mot dörren. Dörrhandtaget är guldigt har jag märkt. Den är iskall som isen.

Jake står utanför och tittar på mig.

Mitt hjärta slår dubbelslag.

"Innan du åker...", börjar han nervöst.

Han sätter sin fot genom dörren och biter ihop käkarna.

"Jag har något att ge dig", säger han sorgligt.

Jag bara står och tittar på honom. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra.

Han börjar backar och går ut från rummet och nickar mot hallen.

Jag antar att han vill att jag ska gå efter honom.

Jakes rum är ren och välstädat.

Sängen står i mitten av rummet med gaveln mot ett fönster.

"Fint rum", säger jag och ler mot honom.

"Tack", säger han och ler varmt mot mig.

En behaglig känsla kryper inom mig när han ler.

Han tar upp en ask från hans skrivbord och ger den till mig.

Jag tittar på den fina mönter som är på asken. En vit ros.

Jag öppnar den försiktigt.

Där i finns ett silverhalsband. Smycket som hänger på halsbandet är guldigt med en sol inuti.

"Wow...", andas jag ut. Den är otrolig vacker.

"Det är min mammas. Jag vill att du ska ha den. Den ger tur och får dig att bestämma rätt beslut, vad jag har hört", berättar han och skrattar känslolöst.

Jag tittar in i hans isblåa ögon och säger: "Du behöver inte göra det här..."

"Jag vill och kommer inte att ångra mig", säger han säker.

"Men varför har inte du på dig den?"

"Jag tror inte på sånt", svarar han och tittar in i mina ögon.

Jag ryser av nervositet.

Hans rum luktar gott. Det luktar mint.

"Jag ska sätta på dig den", säger han och tar halsbandet.

Han sätter den på mig.

Jag känner hans fingrar på min nacke och det får mig att rysa. Det bublar i magen och jag känner en kontig bra känsla.

"Jake?...", säger jag och tittar på hans iskalla ögon igen. De är vackra.

Han höjer ögonbrynen och tittar på mig.

"Tack...", säger jag och kramar honom.

Han är varm. Hans starka armar håller om mig och hans lukt...hans tvål och mint lukt får mig mitt huvud att snurra. Han luktar så gott.

"Ivy...", börjar Jake och jag märker att jag luktar på hans hals.

Han tittar mjukt på mig och jag rodnar av pinsamhet.

"Det gör inget", säger Jake och fnissar lite.

Han har inte släppt taget om mig ännu, jag vill inte att han ska släppa taget...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fortsättningen följer...

Vad tror du kommer att hända med pojkvännen John och med Jake?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad ni tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

När jag kom tillbaka till Bed&Breakfast efter att ha letat efter min kusin ser jag Jake sitta utanför huset på en bänk. Han hade armbågarana på knät med händerna tryckt mot ansiktet. Någoting är fel.

Jag går hastig mot honom och frågar oroligt: "Vad är det?" "Inget", mumlar han.

Jag kan känna lukten av alkohol och rök. "Du är full", säger jag och tar bort hans händer från ansiktet.

Han har en blåtira under vänster ögat...

 

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Vad har du gjort!?", frågar jag högt och oroligt. Han viftar bort frågan och kisar på mig. Jag korsar mina armar och skakar på huvudet. "Hur dum är han?", tänker jag och frågar jag mig själv.

"Känner jag dig?", frågar han förvirrat. "Jag är Ivy, tjejen då bråkade med för en vecka sedan", svarar jag ärlig och rak på sak. Han rycker till. "Just det!", säger han och gungar lite. Det blåser iskallar vindar mot oss. Vinden blåser starkare än den gjorde för några dagar sedan. Kalla kårar börja växa inom mig och jag börjar rysa. Det är mörkt ute och jag kan knappt se något för dimman. "Det är ju iskallt här ute", säger jag och tittar på Jake som bara har röd-blå flanellskjorta, ett par jeans och vita tygskor på sig. Jämnfört med mig har jag en vit vinter jacka, stickad beige tröja, ett par jeans och svarta varma skinnkängor.

Jag hjälper honom upp från bänken och vi går in i huset.

"Vart är Emma?", frågar jag en kvinna som också bodde här. Hon är ca i fyrtioårs-oldern med blont hår och har smile-gropar.

"Hon har åkt till Hobart", svarar kvinnan.

Jag spärrar upp ögonen och tittar på henne. "Va!?...Hur länge?", frågar jag henne förvånad.

"En månad kanske...", svarar hon och ler vänligt mot mig, man ser hennes smile-gropar som gör henne extra fin. Jag ler tillbaka och går till kylen.

Jag tittar en snabb blick på Jake så att jag är säker på att han fortfarande är i närheten, att han inte smyger iväg.

Jag tar upp en ispåse och går mot Jake.

"Hur mår du?", frågar jag och ger ispåsen till honom. Han mumlar något som jag inte hör. "Ehm...Kan du säga om? Jag hör dig inte."

Han börjar ta av sig tröjan och mumla: "J-jag...varm. Va-arm.Varm-m."

Jag tittar hjälplös på honom och rynkar på pannan. "Wow, ta det lugnt! Du har nog feber!", säger jag och försöker knäppa tillbaka tröjan men när jag försker, har han redan tagit av sig den och jag råkar nudda hans nakna six-pack. Jag tar snabbt bort min hand och håller den för munnen. "Förlåt!", säger jag. "Gud va pinsam!", tänker jag.

Han ler och tittar in i mina ögon. Sen blir hans min seriös.

"Ehm... Här", säger jag. Jag tar upp ispåsen på hans knä och läpper den under hans öga för att förstöra den läskiga och obekväma stämningen. Sedan känner jag på hans panna om han har feber eller inte.

Hans panna är mjuk, len och varm. Han har hög feber.

"Har du ont?", frågar jag och nickar mot hans lila ögon.

Han stönar och kisar mot mig. Det är inte lönt att fråga honom om hur han mår, han är ju full.

Istället frågar jag så snällt jag kunde: "Vart är ditt rum?"

Han behöver sova och ta det lugnt ett tag.

Istället för att svara på min fråga slår han sig själv lätt på höger kinden. Jag skakar på huvudet och tittar på honom. Han ser dum ut och är dum när han är full. Vad är det igentligen som pågår med honom?

 

Jag tar med honom upp till mitt rum och låter honom vila på min säng.

Efter några minuter har han redan börjat sova ljupt.

"Ah!", väser jag tyst och irriterad. "Vart ska jag nu sova?", frågar jag mig själv.

*Tick, tack, tick, tack*, hör jag klockan ticka och undrar hur mycket klockan är.

Jag tittar på min armbandsur och hon visar: 01:14. Jag hjäspar och går till toaletten. Där borstar jag tänderna med mint tandkräm. Den smakar starkt i min mun. Sedan tvättar jag ansiktet med iskall vatten för att vakna upp, dock hjälpte det inte.

Jag går trött ut från toaletten. "Justdet... Jake ligger fortfarande i sängen", tänker jag.

"Ugh...", mumlar Jake och vänder och vrider på sig.

 

Jag känner hur ryggen värker av att ligga på golvet med bara en kudde och filt över mig. Jag känner mig så avensjuk på Jake.

Det är nästan klockan elva på förmiddagen och han har inte vaknat än. Han snarkar lågt och ser lugn och avslappnad ut när han sover, han ser ut som en bebis.

Jag smyger fram och känner på hans panna. Den är varm.

 

"Brukar Emma åka till Hobart och jobba?... Men det är ju så långt borta...", tänker jag medan jag gör pannkakor och häller upp kokhett tee.

Sedan går jag upp till mitt rum och ställer frukosten på ett bord jämte sängen.

Han är sjuk så jag tänker inte väcka honom. Det kan vara jobbig, det vet jag själv.

Idag får jag stanna här och ta hand om Jake istället. Jag har ju ändå många dagar på mig att leta efter min kusin.

Jake och jag kanske kan lära känna varandra mer, nu när han inte är full.

Den fluffiga soffan inte så långt ifrån sängen ser mysig och mjuk ut, så jag går och sätter mig.

Jag tittar på klockan och hon visar 14:13.

"Shit!", svär jag lågt.

"Hur länge kan han sova igentligen!?", tänker jag vänder mig om och kisar på honom.

Han vrider på sig och sedan gnuggar ögonen.

"Han vaknar!", tänker jag och ställer mig upp.

Sakta öppnar han hans ögon och hjäspar trött.

Först ser han lugn ut men... sen blir han orolig och tittar runt i rummet. Hans ögon stannar på mig och han öppnar munnen: "Vad gör jag här?", frågra han oroligt och lite argt.

Jag tittar in i hans ögon och blir nästan förlamad, på både ett bra och dålig sätt. De är vackra, men också iskalla.

"Jag såg dig sitta därute på bänken igårkväll... Du var full och hade en blåtira, du var och är sjuk så jag tog med dig och gav dig is för blåtiran", säger jag och nickar mot hans ansikte. Jag tänker efter på hur jag ska förklara och bestämt mig att definitivt inte berätta om att jag råkade nudda vid hans six-pack. "Jag frågade dig vart ditt rum ligger men du svarade inte, så jag tog dig hit till mitt rum", avslutar jag.

Han tittar förts på mig osäker och sen ser han allvarlig ut. "Tack...", säger han och suckar.

Jag ryckar till och spärrar upp ögonen, chockerad och förvånad. " Sa han just tack !?", frågar jag mig själv.

De veckorna jag har varit här är det första gången jag ser Jake icke full och seriös.

Han skrattar lite och frågar mig sedan: "Vad är det? Du ser ut som om att du har sett ett spöke eller något."

Jag blir ännu mer förvånad när jag hör Jake skratta. Hans skratt är mjuk och trött. Det är första gången jag ser Jake skratta. Sedan ler han. Han är så vacker när han ler, det har jag märkt.

"Du-u skrattade du nyss eller inbillade jag mig?", frågar jag förvånad.

Han suckar och lägger händerna för ansiktet.

Jag kommer på att han är sjuk.

"Jag har fixat frukost åt dig", säger jag och tar brickan och lägger den på hans knä på sängen.

"Tack...", tackar han och dricker en klunk av teet.

Jag sätter mig på sängen och känner på hans panna, den är fortfarande lika varm som igår.

Han tittar på mig, men denna gången med en mjuk blick och ler mot mig.

Jag ler tillbaka glatt. Denna Jake är motsatnen till den Jake som han var igår.

"Så... hur kom det sig att du har en blåtita under ögat?", frågar jag allvarligt.

Han sitter tyst och tittar på golvet.

Det bubblar i magen och jag vet inte varför.

"Jag vet inte." Jake verkar allvarlig när han svarade. Jag menar att han var ju full så han kunde nog inte komma ihåg något.

"...Jag...Jag frågade några killar efter pengar...", svarar han sedan och tittar fortfarande på golvet.

En klump i halsen bildas. "Vad hehöver han pengar till?"

"För vad?", frågar jag osäker och sväljer.

"För att köpa mer alkohol", svarar han rakt ut och ärligt.

Jag skakar på huvudet.

"Varför dricker du så mycket? Har någon gått bort?", frågar jag. Jag känner hur respektlös jag är. Men någoting inom mig måste få veta allt om honom.

"Min mamma mötte en man när jagf var liten och han blev min styvpappa. Efter ett tag lämnade hon honom... och mig. Men för inte så länge sedan dog min styvpappa. Han har tagit hand om mig när ingen var där för mig. Han som jag har respekterat mest av alla...dog", berättar han sorgligt och skakar på huvudet.

Han försöker hålla tårarna inne och håller händerna för ansiktet.

Jag börjar gråta själv. En tår börjar rinna nerför min kind och jag snyftar.

"D-Det är okej att gråta, gråt ut all smärta, gråt tills du inte har några tårar kvar...", spammar jag och försöker prata det tydligaste jag kan.

Han tar bort sina händer och jag ser hans ögon. De är fyllda med tårar och börjar bli röda.

Jag skrattar lite och känner mig inte ensam längre. Äntligen har jag någon att gråta med när jag känner mig tom, lämnad och ensam. Det känns skönt att få gråta ut all smärta med någon som är i samma situation...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fortsättningen följer...

Visst är Jakes och Ivys konstig? Vad tror du kommer att nända nästa del? Kommer dem att förbli kompisar länge? Kommer Jake att fortsätta dricka?...Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad ni tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT