När jag kom tillbaka till Bed&Breakfast efter att ha letat efter min kusin ser jag Jake sitta utanför huset på en bänk. Han hade armbågarana på knät med händerna tryckt mot ansiktet. Någoting är fel.

Jag går hastig mot honom och frågar oroligt: "Vad är det?" "Inget", mumlar han.

Jag kan känna lukten av alkohol och rök. "Du är full", säger jag och tar bort hans händer från ansiktet.

Han har en blåtira under vänster ögat...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Vad har du gjort!?", frågar jag högt och oroligt. Han viftar bort frågan och kisar på mig. Jag korsar mina armar och skakar på huvudet. "Hur dum är han?", tänker jag och frågar jag mig själv.

"Känner jag dig?", frågar han förvirrat. "Jag är Ivy, tjejen då bråkade med för en vecka sedan", svarar jag ärlig och rak på sak. Han rycker till. "Just det!", säger han och gungar lite. Det blåser iskallar vindar mot oss. Vinden blåser starkare än den gjorde för några dagar sedan. Kalla kårar börja växa inom mig och jag börjar rysa. Det är mörkt ute och jag kan knappt se något för dimman. "Det är ju iskallt här ute", säger jag och tittar på Jake som bara har röd-blå flanellskjorta, ett par jeans och vita tygskor på sig. Jämnfört med mig har jag en vit vinter jacka, stickad beige tröja, ett par jeans och svarta varma skinnkängor.

Jag hjälper honom upp från bänken och vi går in i huset.

"Vart är Emma?", frågar jag en kvinna som också bodde här. Hon är ca i fyrtioårs-oldern med blont hår och har smile-gropar.

"Hon har åkt till Hobart", svarar kvinnan.

Jag spärrar upp ögonen och tittar på henne. "Va!?...Hur länge?", frågar jag henne förvånad.

"En månad kanske...", svarar hon och ler vänligt mot mig, man ser hennes smile-gropar som gör henne extra fin. Jag ler tillbaka och går till kylen.

Jag tittar en snabb blick på Jake så att jag är säker på att han fortfarande är i närheten, att han inte smyger iväg.

Jag tar upp en ispåse och går mot Jake.

"Hur mår du?", frågar jag och ger ispåsen till honom. Han mumlar något som jag inte hör. "Ehm...Kan du säga om? Jag hör dig inte."

Han börjar ta av sig tröjan och mumla: "J-jag...varm. Va-arm.Varm-m."

Jag tittar hjälplös på honom och rynkar på pannan. "Wow, ta det lugnt! Du har nog feber!", säger jag och försöker knäppa tillbaka tröjan men när jag försker, har han redan tagit av sig den och jag råkar nudda hans nakna six-pack. Jag tar snabbt bort min hand och håller den för munnen. "Förlåt!", säger jag. "Gud va pinsam!", tänker jag.

Han ler och tittar in i mina ögon. Sen blir hans min seriös.

"Ehm... Här", säger jag. Jag tar upp ispåsen på hans knä och läpper den under hans öga för att förstöra den läskiga och obekväma stämningen. Sedan känner jag på hans panna om han har feber eller inte.

Hans panna är mjuk, len och varm. Han har hög feber.

"Har du ont?", frågar jag och nickar mot hans lila ögon.

Han stönar och kisar mot mig. Det är inte lönt att fråga honom om hur han mår, han är ju full.

Istället frågar jag så snällt jag kunde: "Vart är ditt rum?"

Han behöver sova och ta det lugnt ett tag.

Istället för att svara på min fråga slår han sig själv lätt på höger kinden. Jag skakar på huvudet och tittar på honom. Han ser dum ut och är dum när han är full. Vad är det igentligen som pågår med honom?

Jag tar med honom upp till mitt rum och låter honom vila på min säng.

Efter några minuter har han redan börjat sova ljupt.

"Ah!", väser jag tyst och irriterad. "Vart ska jag nu sova?", frågar jag mig själv.

*Tick, tack, tick, tack*, hör jag klockan ticka och undrar hur mycket klockan är.

Jag tittar på min armbandsur och hon visar: 01:14. Jag hjäspar och går till toaletten. Där borstar jag tänderna med mint tandkräm. Den smakar starkt i min mun. Sedan tvättar jag ansiktet med iskall vatten för att vakna upp, dock hjälpte det inte.

Jag går trött ut från toaletten. "Justdet... Jake ligger fortfarande i sängen", tänker jag.

"Ugh...", mumlar Jake och vänder och vrider på sig.

Jag känner hur ryggen värker av att ligga på golvet med bara en kudde och filt över mig. Jag känner mig så avensjuk på Jake.

Det är nästan klockan elva på förmiddagen och han har inte vaknat än. Han snarkar lågt och ser lugn och avslappnad ut när han sover, han ser ut som en bebis.

Jag smyger fram och känner på hans panna. Den är varm.

"Brukar Emma åka till Hobart och jobba?... Men det är ju så långt borta...", tänker jag medan jag gör pannkakor och häller upp kokhett tee.

Sedan går jag upp till mitt rum och ställer frukosten på ett bord jämte sängen.

Han är sjuk så jag tänker inte väcka honom. Det kan vara jobbig, det vet jag själv.

Idag får jag stanna här och ta hand om Jake istället. Jag har ju ändå många dagar på mig att leta efter min kusin.

Jake och jag kanske kan lära känna varandra mer, nu när han inte är full.

Den fluffiga soffan inte så långt ifrån sängen ser mysig och mjuk ut, så jag går och sätter mig.

Jag tittar på klockan och hon visar 14:13.

"Shit!", svär jag lågt.

"Hur länge kan han sova igentligen!?", tänker jag vänder mig om och kisar på honom.

Han vrider på sig och sedan gnuggar ögonen.

"Han vaknar!", tänker jag och ställer mig upp.

Sakta öppnar han hans ögon och hjäspar trött.

Först ser han lugn ut men... sen blir han orolig och tittar runt i rummet. Hans ögon stannar på mig och han öppnar munnen: "Vad gör jag här?", frågra han oroligt och lite argt.

Jag tittar in i hans ögon och blir nästan förlamad, på både ett bra och dålig sätt. De är vackra, men också iskalla.

"Jag såg dig sitta därute på bänken igårkväll... Du var full och hade en blåtira, du var och är sjuk så jag tog med dig och gav dig is för blåtiran", säger jag och nickar mot hans ansikte. Jag tänker efter på hur jag ska förklara och bestämt mig att definitivt inte berätta om att jag råkade nudda vid hans six-pack. "Jag frågade dig vart ditt rum ligger men du svarade inte, så jag tog dig hit till mitt rum", avslutar jag.

Han tittar förts på mig osäker och sen ser han allvarlig ut. "Tack...", säger han och suckar.

Jag ryckar till och spärrar upp ögonen, chockerad och förvånad. " Sa han just tack !?", frågar jag mig själv.

De veckorna jag har varit här är det första gången jag ser Jake icke full och seriös.

Han skrattar lite och frågar mig sedan: "Vad är det? Du ser ut som om att du har sett ett spöke eller något."

Jag blir ännu mer förvånad när jag hör Jake skratta. Hans skratt är mjuk och trött. Det är första gången jag ser Jake skratta. Sedan ler han. Han är så vacker när han ler, det har jag märkt.

"Du-u skrattade du nyss eller inbillade jag mig?", frågar jag förvånad.

Han suckar och lägger händerna för ansiktet.

Jag kommer på att han är sjuk.

"Jag har fixat frukost åt dig", säger jag och tar brickan och lägger den på hans knä på sängen.

"Tack...", tackar han och dricker en klunk av teet.

Jag sätter mig på sängen och känner på hans panna, den är fortfarande lika varm som igår.

Han tittar på mig, men denna gången med en mjuk blick och ler mot mig.

Jag ler tillbaka glatt. Denna Jake är motsatnen till den Jake som han var igår.

"Så... hur kom det sig att du har en blåtita under ögat?", frågar jag allvarligt.

Han sitter tyst och tittar på golvet.

Det bubblar i magen och jag vet inte varför.

"Jag vet inte." Jake verkar allvarlig när han svarade. Jag menar att han var ju full så han kunde nog inte komma ihåg något.

"...Jag...Jag frågade några killar efter pengar...", svarar han sedan och tittar fortfarande på golvet.

En klump i halsen bildas. "Vad hehöver han pengar till?"

"För vad?", frågar jag osäker och sväljer.

"För att köpa mer alkohol", svarar han rakt ut och ärligt.

Jag skakar på huvudet.

"Varför dricker du så mycket? Har någon gått bort?", frågar jag. Jag känner hur respektlös jag är. Men någoting inom mig måste få veta allt om honom.

"Min mamma mötte en man när jagf var liten och han blev min styvpappa. Efter ett tag lämnade hon honom... och mig. Men för inte så länge sedan dog min styvpappa. Han har tagit hand om mig när ingen var där för mig. Han som jag har respekterat mest av alla...dog", berättar han sorgligt och skakar på huvudet.

Han försöker hålla tårarna inne och håller händerna för ansiktet.

Jag börjar gråta själv. En tår börjar rinna nerför min kind och jag snyftar.

"D-Det är okej att gråta, gråt ut all smärta, gråt tills du inte har några tårar kvar...", spammar jag och försöker prata det tydligaste jag kan.

Han tar bort sina händer och jag ser hans ögon. De är fyllda med tårar och börjar bli röda.

Jag skrattar lite och känner mig inte ensam längre. Äntligen har jag någon att gråta med när jag känner mig tom, lämnad och ensam. Det känns skönt att få gråta ut all smärta med någon som är i samma situation...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fortsättningen följer...

Visst är Jakes och Ivys konstig? Vad tror du kommer att nända nästa del? Kommer dem att förbli kompisar länge? Kommer Jake att fortsätta dricka?...Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad ni tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra veckan hittade jag bilder på mig och en kille. Vi var små och verkar vara kära. Jag förstod att vi stod nära varandra. Mormor sa att det är min kusin, Jacob Cooper. Så jag bestämde mig för att åka och söka efter honom. Han bor i Wellington, ...

- Hej, jag heter Lilly, säger hon och ler. Jag sträcker fram höger handen och säger: - Hej, och jag heter Dennielle. Vi skakar hand och ler mot varandra. - Är du ny här?, frågar Lilly. Jag nickar. Hon verkar vara snäll. - Välkommen!, sä...

Mitt namn är Dannielle, jag är 18 år och har nyss förlorat min mamma. Jag och pappa har flyttat från London till Irland, eftersom vi hade inte råd med att betala lägenheten vi hade och pappa fick för dåliga löner, så vi var tvugna att flytta. Det...

- Abigail, du kom!, säger min bror, Dylan. - Det är klart att jag kom!, säger jag och ler mot honom. - Vi vann!, säger han och ler. Han är svettig efter att ha spelat fotboll. Han ser verkligen glad ut. - Jag är stollt över att du är min bror...