Mitt namn är Dannielle, jag är 18 år och har nyss förlorat min mamma.

Jag och pappa har flyttat från London till Irland, eftersom vi hade inte råd med att betala lägenheten vi hade och pappa fick för dåliga löner, så vi var tvugna att flytta.

Det var bara mamma som jobbade innan, men nu när hon är borta måste pappa och jag jobba.

Det var etthalvt år sedan mamma gick bort.

Hon var med i en bilolycka, det var jag och pappa med men vi klarade oss.

Jag jobbar som en servitör i en resturang och pappa jobbar vid hamnen som en fiskeman.

Imorgon ska jag börja i den nya skolan, Blue River College.

Det pirrar lite i magen när jag hör namnet.

Det är en skola för "rika" eller "intelligenta" personer.

- Dannielle, maten är färdig!, hör jag pappas röst säga från köket.

Jag snyftar och känner lukten av fisk, det doftar gott.

- Jag kommer pappa!, säger jag och går till köket.

Efter jag har diskat säger jag till pappa:

- Du behöver inte sätta in mig i den privat skolan, pappa.

Han tittar upp på mig med en " inte nu igen" blick.

- Dannielle, du vet att mamma skulle vilja att du har det bra i framtiden. Så sluta nu med att säga sådana saker, säger han och fortsätter att läsa hans fiskebok.

Jag suckar.

- Ja... Godnatt pappa. Jag älskar dig, säger jag och kramar honom.

- Godnatt, jag älskar dig med, säger han och pussar min panna.

Jag går till mitt rum och gör iordning mig.

När jag är klar går jag och lägger mig på sängen.

Jag tittar ut genom fönstret och ser vackra stjärnor och måne lysa, de är så vackra.

- Wow..., viskar jag och hjäspar.

- Jag hoppas att du har det bra där uppe, mamma. Jag och pappa saknar dig så...., säger jag och blundar.

Jag hör hur regnet smättrar mot fönstret, jag älskar det ljudet.

Idag ska jag börja i den nya skolan.

Jag går sakta upp från sängen och går sedan till badrummet.

Jag tvättar ansiktet med tvål och iskall vatten.

Sedan borstar jag tänderna, det känns fräscht med mintsmak i munnen.

Efter går jag till mitt rum och tar fram uniformen.

Sen kom jag ihåg, i skolans regelbok står det " Ingen uniform första dagen och sista dagen i skolan ".

Jag lägger undan uniformen och tar på mig mina vanliga kläder istället, en linne och ett par jeans.

Sedan går jag ner till köket och äter en sandwish.

Efter jag har ätit går jag till hallen och tar på mig mina skor och en jacka, jackan fick jag av mamma.

Pappa kommer gående till mig och säger:

- Lycka till, gumman!, och ler.

- Tack, jag älskar dig, säger jag och kramar honom.

Han luktar som mamma.

- Jag älskar dig med, och är jätte stolt över dig, säger han och pussar mig på pannan.

- Jag måste gå nu, annars kommer jag försent, säger jag och släpper honom.

Jag tar min väska och går ut.

Pappa stänger dörren efter mig.

Jag känner små regndroppar droppa på mig, det känns skönt.

Mina skor har blivit våta pågrund av vattenpölarna.

- Välkomna alla elever!, säger rektorn på scenen.

Det är proppfullt med elever här i salen.

Jag tittar runtomkring mig...

- Wow..., viskar jag.

Den killen är... vacker...

- Jag vet... woow, hör jag en tjej röst viska jämte mig.

Jag tittar runt omkring mig igen och ser en söt tjej med blondt hår.

- Hej, jag heter Lilly, säger hon och ler.

Jag sträcker fram höger handen och säger:

- Hej, och jag heter Dennielle.

Vi skakar hand och ler mot varandra.

- Är du ny här?, frågar Lilly.

Jag nickar.

Hon verkar vara snäll.

- Välkommen!, säger hon. Jag har gått här i 2 år nu, så jag känner till vart klasserna ligger.

- Jo..., hur visste du att jag menade honom när jag sa wow?, frågar jag henne.

- Haha, du vet inte hur populär han är. Han är skolans snyggaste, hetaste, sexigaste, sötaste, vackraste, coolaste och populäraste, säger Lilly och dagdrömmer.

Jag tittar på honom igen och märker att han tittar tillbaka, så jag vänder mig mot Lilly dirrekt...

Fortsättningen följer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra veckan hittade jag bilder på mig och en kille. Vi var små och verkar vara kära. Jag förstod att vi stod nära varandra. Mormor sa att det är min kusin, Jacob Cooper. Så jag bestämde mig för att åka och söka efter honom. Han bor i Wellington, ...

- Hej, jag heter Lilly, säger hon och ler. Jag sträcker fram höger handen och säger: - Hej, och jag heter Dennielle. Vi skakar hand och ler mot varandra. - Är du ny här?, frågar Lilly. Jag nickar. Hon verkar vara snäll. - Välkommen!, sä...

- Abigail, du kom!, säger min bror, Dylan. - Det är klart att jag kom!, säger jag och ler mot honom. - Vi vann!, säger han och ler. Han är svettig efter att ha spelat fotboll. Han ser verkligen glad ut. - Jag är stollt över att du är min bror...

"Jag har haft roliga minnen här ifrån. Du och jag. Vi gjorde allt möjligt...", berättar jag och skrattar. "Du har varit som en bror till mig och jag kan inte tacka dig  nog!", säger jag och pussar honom på kinden. Han ler. "Du har varit min bästa, ...