Jag vaknar med ett ryck, svettig och varm. Min hals värker.

"Är du okej?", frågar John bredvid mig oroligt.

Vees huvud sticker fram ovanför soffan och tittar trött på oss.

"Vad har hänt?", frågar hon och hjäspar.

"Jag vet inte. Jag hörde Ivy skrika" berättar John och tittar på mig.

"Det är bara en dröm...", förklarar jag trött.

Solstrålar tränger fram genom gardinerna och gör så att rummet blir ljusare.

"Är du säker på att du är okej?", frågar John för att vara säker.

"Jag, jag mår bra", svarar jag och ler mot honom.

Jag suckar och hjäspar trött.

"Varför drömde jag om Jake? Varför sa jag att jag älskade honom? Varför är han så arg fast än han inte gillar mig?...", tänker jag undrande för mig själv...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Det är ju bara en dröm...Ingen stor roll...", tänker jag och försöker glömma bort drömmen.

Jag tittar på klockan på sängbordet och hon visar: 09:29.

"Shit!", svär Vee på soffan.

"Vad?", frågar jag henne och tittar på John.

Han rycker på axlarna och höjer ögonbrynen.

"Min mamma har ringt mig några gånger", säger hon och visar sin mobil.

På skärmen läser jag: "27 missade samtal."

"Låt mig gissa...Du ligger risigt till", säger jag och tittar på henne.

Hon nickar som svar och tar på sig sin luvtröja.

"Just det Ivy och John...EW", säger hon och tittar på oss.

Jag tittar på John som bara har på sig sina boxers men han har täcke över sig. Och min som har på mig mormors tröja som jag fick och trosor.

"Vadå?", frågar jag henne och skrattar.

"Uh... ett par", säger hon och förstorar ögonen.

Jag går upp från sängen och tar på mig mina jeans.

"Jag ska följa Vee ner", säger jag till John och pussar honom på munnen.

Han nickar och ler.

Jag följer Vee ut till hallen där hon tar på sig sin jacka och sina skor.

Vi går nerför trapporna och till porten.

Jag känner den kalla vintervinden. Det är den första december idag.

Vee tittar på mig misstänksamt.

"Vart har du fått halsbandet?", frågar Vee mig allvarligt.

Jag tittar på henne konstigt.

"Från en vän som jag träffade när jag var i Nya Zeeland", svarar jag utan tvekan.

"Vän?" , frågar hon mig och rynkar pannan. "Är det han?"

"Vee...Kom igen. Vem han?"

Jag spelar okyldig och försöker byta ämne. Jag vill inte ta upp ämnet. Jag vill inte prata om Jake. Inte här och inte nu. Aldrig någonsin igen.

"Vad ska du göra imorgon då?", frågar jag istället.

Men Vee är envis. "Kom igen du. Försök inte att byta ämnet. Jag är din bästa vän, Ivy. Jag vet att du döljer något. Varje gång du döljer något som du inte vill ta upp blir du alltid en helt annan peson eller så vill du byta ämnet...Är det 'feber killen'?"

Vee har faktiskt rätt... Jag är en sådan person. Vi har känns varandra sen vi var på BB:n. Vee är envis och kämpar för det hon vill få eller få fram. Men jag, jag ger upp och börjar på nytt igen och kommer alldrig fråm till målet. Jag önskar att jag var som Vee.

Jag suckar.

"Ja...", svarar jag och tittar in i hennes ögon.

"Kom...", säger hon och öppnar sina armar för att ge mig en kram.

Jag kramar om henne.

"Jag är avensjuk på dig. Du är mitt allt Vee. Jag vill vara som du. Du vet vad du vill."

Hon skrattar känslolöst.

"Se dig omkring...Jag är avensjuk på dig", börjar hon. "Du är förlovad och har världens perfekta kille, du har någon som tar hand om dig och ger dig frihet och du har världens bästa kompis här framför dig", berättar hon och ler snett. "Livet kan inte bli bättre Ivy!", säger hon och sittar på mig.

"Jag älskar dig", säger jag och kramar om henne ännu en gång.

"Berätta senare om 'feber-killen' ok?", säger Vee och börjar gå. "Mina föräldrar kommer att döda mig!"

Jag skrattar och vinkar till henne innan hon försvinner.

Jag ryser till och går upp till lägenheten igen.

"Mormor?"

Inget svar.

Jag kommer på att hon är på jobbet. Hon är en advokat.

"Ivy?", hör jag Johns röst i mitt rum.

Jag går till mitt rum och ser John tar på sig sin tröja.

"Hon hälsar att hon kommer imorgon kväll", säger John och tittar på mig.

Jag suckar.

Jag såg inte henne gå ut för att hon tog den andra vägen som hon brukar ta.

"Du fryser", säger John och tittar på mig som ryser. "Ta ett varmt bad", säger han och ger mig min handuk som hängde på en stol.

Jag skakar på huvudet och snyftar.

"Du kommer att bli förkyld", säger han och lägger sin panna mot min.

Jag skakar på huvudet igen och säger: "Jag har inte lust..."

"Jag kan följa med dig."

Jag kisar med ögonen och tittar på John. Han är också envis.

"Okej", svarar jag och hämtar nya kläder från garderoben medan John vrider på vattenkranen till badkaren.

Sedan går jag till badrummet.

"Titta inte!", säger jag och tar av mig nästan allt utom mina trosor.

John sitter redan i med boxer och väntar på mig.

Jag kliver in i badbaken och sitter framför John.

Vattnet är varm och skön.

Jag andas ut och slappnar av medan han håller om mig.

"Vem är Jake?", frågar John plötsligt.

Jag rycker till och tittar på honom.

"En vän", svarar jag och döljer min oro med ett leende.

John tittar tveksamt på mig och höjer hans ögonbryn.

"Hurså?", frågar jag och sväljer en klump.

"Du sa hans namn några gånger i sömnen...", förklarar han och kammar sina fingrar genom mitt hår. "Jag vill att du ska drömma om mig...Det gör mig svartsjuk", säger han till mig och ler.

Jag skrattar och säger: "Yes, sir."

Vi leker med bubblorna och blåser på John.

'"Jake, vad gör du!?", skriker jag åt Jake medan han slår sönder alla saker i vardagsrummet på Bed&Breakfast. "Jake!", skriker jag igen  men han lyssnar inte.

Han slår sönder tv:n tills den går sönder i småbitar. 

Han ser arg, ledsen, bitter och förbannad ut. Det gör ont att se honom såhär. Jag har aldrig sett honom eller någon annan vara så arg förut.

"Jake, lyssna!", skriker jag. Han lyssnar ännu en gång inte. Det är som om att jag inte finns... som om att jag är osynlig.

"Jake!...Jake!...Jake!.", skriker jag tills han tittar på mig.

"Vad!?", skriker han tillbaka som hulken.

"Varför är du såhär!? Är det för att jag lämnade dig!?", frågar jag frustrerad.

Jake svarar inte på mina frågor utan istället tar han upp en flaska tequila som är på ett bord framför oss.

Han dricker halva flaskan snabbt och sedan kastar han den på golvet.

Sedan börjar han skratta. "Ivy...Jag har också känslor! Jag bryr mig!...Jag bryr mig om dig, men du ser inte det! Varför tror du att jag låg med dig, huh!?", skriker han åt mig och slår sönder bordet framför oss.

"Jake, sluta!....Jake!", skriker jag. "Jag älskar dig!"'

Den drömmen har jag drömt sedan den dagen jag kom tillbaka till Australien, sama dröm och inga nya detaljer.

Det har nästan gått en månad.

Vee sover över hos mig.

"Ivy! Hur är det?", frågar hon oroligt.

Jag sätter mig upp på sängen och tittar trött runt, jag är i mitt rum.

"Feber-killen...", säger Vee och suckar.

Jag nickar till svar.

Jag är trött på att drömma samma dröm varje natt. Jag är trött på att se hans ansikte. Jag är trött på att jag sa "Jag älskar dig" till honom.

"Jag orkar inte", viskar jag hest till Vee och gömmer mitt ansikte bakom mina händer.

Vee sätter sig upp och kramar om mig.

"Jag tycker att du ska åka tillbaka till Nya Zeeland och ta reda på om vad som händer. Jag menar...Om du har känslor för honom", säger Vee och klappar mig på ryggen.

Jag tittar på henne.

"Alla drömmar betyder något. Och denna drömmen handlar defenitivt om att du älskar honom."

Jag suckar och vänder blicken mot ett fönster.

Vee har ännu en gång rätt. För första gången i mitt liv ska jag nå mitt mål. Jag gav upp hoppet på min kusin. Jag gav upp hoppet på Jake. Men...jag ska vända på det. Jag ska hitta min kusin och jag ska fixa Jake.

Det snöar och jag väntar på att John ska komma ut från universitetet.

Jag fryser, även med jacka på.

"Ivy!", hör jag Johns röst.

Jag vänder mig om och ser John stå och titta på mig.

"Du fryser", säger han och kramar om mig.

"Fryser inte du?", frågar jag honom som bara har på sig sin uniform.

"Saken är att du inte blir sjuk", säger han och tittar på mig.

Jag står på mina tår och kysser hans mjuka läppar.

"Jag älskar dig", säger jag och tittar in i hans ögon, de är bruna.

"Jag älskar dig med!", säger han och ger mig en till kyss.

"Jag ska gå och byta om. Jag kommer snart", säger han och ger mig hans kavaj.

Han springer in igen.

John kommer tillbaka med hans kompis, Alex.

"Ivy!", säger han glatt.

Jag ler och säger: "Hej!"

Han ger mig en kram.

"Jag är väldig glad över dig och John", säger han och lägger hans hand på hjärtat.

John och jag ler.

"Det är jag med", säger jag och skrattar.

Jag vänder blicken mot John som redan tittar på mig och ler.

"Trevligt att träffas igen", säger Alex och ger mig en kram till.

"Vart ska du?", frågar jag nyfiket.

"Äh du vet, min tjej väntar också på mig", säger han och kramar John.

Jag nickar.

"Hejdå!", säger han. Han vinkar och går sedan iväg.

"Då är det bara du och jag", säger John och lägger sin arm över mina axlar.

Jag sitter på min säng med John och tittar på film.

"John?", viskar jag och tittar på honom.

Det verkar som om han ska sova snart.

"Hm?", hummar han och tittar trött på mig.

"Är filmen dålig?", frågar jag och tittar på skärmen som visar Twilight.

Han skakar på huvudet och säger: "Jag är trött bara."

Jag lägger mina händer på Johns kinder och lutar min panna mot hans.

"Pluggat?"

Han nickar till svar och andas ljupt in.

"Men vi kan ändra på det", säger han och kysser mig.

Jag känner hans tunga i min mun, in och ut.

Hans läppar pressas mot min hals och jag känner hur nackhåret reser sig.

Jag kammar mina fingrar genom hans hår och smeker hans rygg.

Han smeker mitt ben och min mage medan han kysser mig.

Det bubblar i magen och jag ryser.

En timme har gått och jag blir trött.

"John...", flåser jag och håller ett fast grepp om Johns tröja.

Han hummar och slutar att kyssa mig.

Han möter min blick och ler.

"Jag är glad att jag stötte till dig för tju år sedan", säger han och ler mot mig.

Jag ler tillbaka och lägger min hand på hans kind.

"Jag med", säger jag och ger honom en kyss.

Hans hår är ruffsig av att jag har hållit på med det och han svättas som om han har varit på gymm. Han ställer sig upp från sängen med ett litet leende och rör hans läppar.

"Du är en bra kyssare", säger han och ler imponerat.

Jag ler och skakar på huvudet.

"Nu ljuger du", säger jag och räcker ut tungan åt honom.

John ler och går mot toan. Han aktar sig inte för och snubblar över min packade resväska.

"Wow!", ryter han och tittar sedan efter sig.

Han tittar på resväskan och tittar på mig.

Magen börjar bubbla igen, men denna gången känner jag en dålig känsla.

Han kisar på mig och pressar samman ögonbrynen, han ser inte glad ut.

"Vart ska du?", frågar han mig oroligt...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tror du kommer att hända med John och Ivy?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

 

Kalle anka

13 december 2012 14:55

du måste lyssna ppå den här låten den e grym!! http://www.youtube.com/watch?v=G8oIvuF8xgA&feature=plcp

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra veckan hittade jag bilder på mig och en kille. Vi var små och verkar vara kära. Jag förstod att vi stod nära varandra. Mormor sa att det är min kusin, Jacob Cooper. Så jag bestämde mig för att åka och söka efter honom. Han bor i Wellington, ...

- Hej, jag heter Lilly, säger hon och ler. Jag sträcker fram höger handen och säger: - Hej, och jag heter Dennielle. Vi skakar hand och ler mot varandra. - Är du ny här?, frågar Lilly. Jag nickar. Hon verkar vara snäll. - Välkommen!, sä...

Mitt namn är Dannielle, jag är 18 år och har nyss förlorat min mamma. Jag och pappa har flyttat från London till Irland, eftersom vi hade inte råd med att betala lägenheten vi hade och pappa fick för dåliga löner, så vi var tvugna att flytta. Det...

- Abigail, du kom!, säger min bror, Dylan. - Det är klart att jag kom!, säger jag och ler mot honom. - Vi vann!, säger han och ler. Han är svettig efter att ha spelat fotboll. Han ser verkligen glad ut. - Jag är stollt över att du är min bror...