"Jag har haft roliga minnen här ifrån. Du och jag. Vi gjorde allt möjligt...", berättar jag och skrattar. "Du har varit som en bror till mig och jag kan inte tacka dig  nog!", säger jag och pussar honom på kinden.

Han ler. "Du har varit min bästa, första och sista syster jag någonsin haft", säger han och böjer sig för att ge mig en puss.

"Ivy?", hör jag en bekant röst som är väldig raspig.

Jag avbryter Jake och tittar åt det hållet som rösten kom ifrån.

Där står John...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Han tittar på oss och sedan på Jake.

"Jake...", säger John och tittar med stora ögon på Jake.'

Jag vet exakt vad John tänker göra.

"John nej!", säger jag men hinner inte.

Johns knytnäve har redan laddat.

Jake ramlar på golvet och folk kollar.

"Jake!" Jag böjer mig ner på knä och kollar så att Jakes ansikte är okej. Jakes ansikte ser helt okej ut men jag tror inte att han känner sig okej.

"Mår du bra!?", frågar jag och får inget svar.

Jag tittar på John och ger honom en otrevlig blick. Men då märker jag att något är fel på John och vad gör han här?

"John...", viskar jag.

Han ser inte bra ut. Han är full och luktar rök. "Inte John också..."

Båda två gör mig orolig.

Jake sätter sig upp och tittar på John med en ondskefull blick.

"Vad fan är det med dig?", säger Jake och håller en hand för sitt käke.

"Mår du bra?", frågar jag Jake igen.

"Vad är det för slags fråga?", frågar han och ler mot mig.

Han har rätt. Jag skrattar lite och hjälper honom upp på fötter igen.

"Ursäkta men vem?", frågar Jake och tittar på mig och John.

Jag lägger min hand på kinden och rynkar pannan.

"Oh...Din kille...", säger han efter.

Jag nickar och tittar ursäktande på Jake.

"Det är inte som det ser ut...", föklarar Jake och går. Han väder sig om igen och säger: "Jag behöver lite frisk luft om du undrar vart jag ska gå."

Jag nickar.

"Jag tror att det är dags för mig att gå tillbaka", säger jag.

"Behöver du hjälp?"

"Jag tror att jag klarar mig. Vi ses imorgon", säger jag och ler mot Jake. Han ler tillbaka.

 

Jag tar John till bed&breakfast. Jag lägger honom på min säng och tar av hans jacka och skor.

Sedan märker jag att han har en stor ölfläck på hans skjorta.

Jag skakar på huvudet och försöker ta av hans tröja.

"Sluta. Jag har en flickvän...", mumlar John och tar tag om min hand som håller på att knäppa av hans skjorta.

Jag ler. Det är gulligt sagt. Han är så full att han inte känner igen mig.

"John, det är jag. Ivy", säger jag och smeker hans kind. Vad som än händer kommer jag alltid att älska honom.

Han ler tillbaka och suckar.

Sedan drar han ner mig och ger mig kyssar. Hans mun smakar alkohol.

"Jag vill ha sex!", vrålar han och klämmer min rumpa.

"John!", säger jag. Han beter sig som en idiot.

Min mobil ringer i min väska.

Jag går ifrån sängen och tar upp min mobil. Jake ringer mig.

"Hallå?", svarar jag.

"Hej, är det Ivy?", frågar en okänd röst.

"Ja... Och vem är det?"

"Jake fick en anfall och han bad mig att ringa dig. Han är påväg mot sjukhuset nu."

Mitt hjärta slår dubbelslag och jag känner paniken växa. Har det med John att göra?

"Vet du vad han fick anfallet av!?", frågar jag oroligt.

Jag vill inte förlora en person till som är nära mig. Jag vill inte.

"Jag vet inte men de säger att det kan vara alkoholförgiftning."

"Det är defenetivt alkoholförgiftning!", säger jag säkert och tar på mig min jacka.

"Kom till sjukhuset. Han vill att du ska vara där", säger personen och sedan lägger på.

"John, det är kris! Jag måste till sjukhuset. Jag kommer tillbaka det snabbaste jag kan okej?", säger jag och går.

John har redan somnat.

 

Jag går av bussen och springer in i sjukhuset.

Jag springer till receptionen och frågar: "Vilket rum ligger Jake?"

Jag kommer på att jag inte kan Jakes sista namn. Han har aldrig sagt hans efternamn.

"Det finns ingen som heter Jake här, tyvär", svarar receptionisten och tittar på mig.

"Ingen som heter Jake!?"

"Finns det andra sjukhus här i Wellington?", frågar jag.

"Nej, bara denna", svarar hon.

"Men min kompis har alkoholförgiftning och han ligger i sjukhuset... Han heter Jake. Kan du hitta Jake?"

"Jag kan söka...", säger hon och knappar på tanjentbordet.

"Alkoholförgiftning.... J...", mumlar hon. "Nej, ingen som heter Jake. Men däremot finns det bara en patient som har alkoholförgiftning. Rum 356, han heter Jacob Cooper om det är han du menar", förklarar hon och ler mot mig.

"JACOB COOPER!", skriker min hjärna.

"Jacob Cooper!?", vrålar jag chockerad och uppspelt.

"Sh!", shyshar receptionisten och tittar på mig med stränga ögon.

"Det kan inte vara sant! Jake kan inte vara min kusin! Han kan inte vara Jacob Cooper!" 

Jag springer till rum 356 och där ser jag en doktor. "Doktor! Är detta rum Jake Coopers?!"

Doktorn nickar och frågar mig: "Är du en släkting?"

Jag skakar på huvudet först men sen kommer jag på att vi är kusiner.

"Ja, jag är en släkting!", svarar jag.

"Du skakar på huvudet och säger ja?", frågar doktorn mig förvirrad.

"Ja, jag är Ivy Cooper. Hans kusin!"

"Du får vänta. Han kommer att klara sig. Han har tur", säger doktorn och ler.

Jag suckar av lättnad, att han kommer att klara sig. Men tänk om det är Jake? Vad ska jag göra? Jag har legat med min kusin...

Jag kan se genom klasdörren men inte manteln som hänger för där han ligger.

"Är du hans doktor?", frågar jag.

Han nickar.

"Kan du beskriva hur Jacob ser ut?"

Han rynkar på pannan och tittar på mig med en 'vet du inte hur din kusin ser ut!?' blick.

"Jag vill bara vara säker att det är han", berättar jag sedan och ler.

"Han har brunt hår, blåa ögon och är väldig lång..."

En sak som poppar upp i mitt huvud när doktorn sa de tre sakerna är "JAKE."

"Du är en bra kyssare", säger han och ler imponerat.

Jag ler och skakar på huvudet.

"Nu ljuger du", säger jag och räcker ut tungan åt honom.

John ler och går mot toan. Han aktar sig inte för och snubblar över min packade resväska.

"Wow!", ryter han och tittar sedan efter sig.

Han tittar på resväskan och tittar på mig.

Magen börjar bubbla igen, men denna gången känner jag en dålig känsla.

Han kisar på mig och pressar samman ögonbrynen, han ser inte glad ut.

"Vart ska du?", frågar han mig oroligt...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag stirrar på John och vet först inte vad jag ska börja med att säga.

"Jag...Jag ska till Nya Zeeland imorgon...", säger jag med raspig röst.

"Imorgon!?" säger han och tittar på mig med stora ögon. "Varför ska du dit?", frågar han uppspelt.

"Jag ska avsluta det jag påbörjade...", svarar jag och tittar lugnt på honom.

"Och vad är det du påbörjade?"

"...Jag...", börjar jag och tar ett ljupt andetag. "Jag...kan inte berätta det...", avslutar jag.

Han nickar missnöjd och tittar på golvet.

"Okej...", säger han och gör en sur min. "...Men jul? Ska du inte fira jul här med oss?"

Jag tittar på honom. "Det kan jag inte svara på..."

John sväljer ner en klump och tittar sedan på mig.

"Då...då kan vi spendera tiden tillsammans tills imorgon?", frågar han och biter ihop käkarna.

Jag andas ut och ler mot honom.

"Ja, det kan vi", säger jag och nickar.

"Film?", frågar han och ler mot mig.

"Film", säger jag efter honom.

Vi båda två vet vad som händer när vi kollar på filmer. Det blir hett och svettigt.

John tar av sig sin skjorta och frågar mig vilken film jag vill kolla på.

"Komedi", föredrar jag.

 

Klockan är nio på morgonen.

"Vart ska du bo?", frågar John och tittar på mig.

"Bed and Breakfast", svarar jag och ler.

"Som förra gången?", frågar han och höjer ögonbrynen.

Jag nickar och håller hans händer i mina.

"Det kommer att bli okej. Jag lovar. Du vet hur det gick för mig förra gången", säger jag och pussar hans händer. "Jag kommer att klara mig."

Han ler varmt. "Jag litar på dig", säger han och pussar min panna.

Jag känner mig kletig och svettig av igårkvälls mys.

"Jag ska gå och ta ett bad. Hänger du med?", frågar jag honom.

Han nickar och ställer sig upp.

 

Mina fötter känns tunga. Det känns som om att när som helt kommer mitt bröst att expodera av mitt hårda hjärtslag.

Kanske träffar jag Jake.

Gatan är mycket bekant.

Jag kommer ihåg då jag och Jake grälade mitt på gatan vid busshållsplatsen.

Jag tänker på drömmen jag drömt om varje natt. Om jag och Jake i det stökiga vardagsrummet. Hur han slått sönder allt. Kalla kårar börjar växa inom mig och jag frågar mig själv om jag vill träffa Jake eller inte. Det kanske inte är nån bra idé.

Jag har bestämt och låvat mig själv att inte åka hem föränn jag har hittat min kusin. Vart nu han än är, jag ska hitta honom.

Jag knackar på den mörkfärgade ytterdörren och väntar till någon öppnar.

När dörren öppnas ser jag en orangehårig tjej, Emma.

"Ivy?", frågar en förvånad och bitter röst. "Vad gör du här?", frågar hon inte så muntert.

Jag känner mig inte särkild välkommen längre. Inte som förra gången jag var här. Men jag ska inte vända mig om. Jag kom inte ända hit från Melbourne till Weillington för att träffa Emma just presis.

När jag kom första dagen var hon vänlig och snäll men jag vet inte vad som har hänt sen dess. Hon kanske inte gillar mig. Vem vet?

"Jag vet inte vart jag ska bo", svarar jag ärligt.

Det finns säkert ett hotell här i närheten men jag måste få prata med Jake.

"Jake vill inte ha något med dig att göra så gå", säger Emma som om hon har läst mina tankar.

Jag suckar och skakar på huvudet.

"Emma, snälla. Jag måste prata med Jake. Jag måste...", säger jag och tittar på henne med valpögon.

Jag vill prata och reda ut saker med Jake. Jag måste förklara varför jag var som jag var.

Hon suckar och himlar sedan med ögonen.

"Om du sårar Jake igen kommer jag seriöst att skada dig", säger hon med en allvarlig röst och korsar armarna.

Jag nickar och går snabbt in med min resväska.

"Vart är han?", frågar jag Emma.

"Jag vet inte, han sa inte vart han var påväg när han gick ut."

Jag suckar och lämnar min resväska innanför dörren innan jag går och letar efter Jake.

"Så vart tror du han är? Vart brukar han vara?"

"Han kan vara överrallt, du känner ju Jake", säger Emma och ler ondskefullt.

Jag tror inte att hon vill att jag ska prata med Jake eller träffa honom över huvudtaget.

"Men du kan börja med torget..."

Jag går längst gatan och går mot torget.

Folkmassan är stor. Många håller i shoppingpåsar och är stressade. Inte en chans att jag hittar Jake i det här stället.

Emma kanske drev med mig.

Jag skakar på huvudet.

"Emma...Hon hatar mig verkligen för det jag har gjort. Vet hon om mig och Jake den sista dagen?...Såklart hon är arg på mig! Jake och Emma kanske inte pratade mycket för att jag förstörde deras förhållande. Tänk om jag förstörde deras förhållande!? Jag menar... Jake och Emma är ju ihop...", jag tänker så det känns som om min hjärna kommer att explodera. Det enda jag gör är att orsaka problem för alla...

Ibland undrar jag om jag förkänar att leva. För mig är livet ibland skräp, jag vill kasta bort den...

"Wah!", skriker jag medan jag halkar och slår i min rumpa på assfalten.

Jag kommer på att jag ska tänka på att inte halka på isen, det är vinter!

Om två dagar är det jul, den 24de december.

"Förlåt John...", tänker jag och suckar.

"Mår du bra, hur gick det!?", frågar en gammal gumma oroligt.

"Jag mår bra, tack", säger jag och ler det vänligaste jag kan åt henne.

"Hon verkar snäll", tänker jag medan jag känner att min svanskota gör ont. Verkligen ont.

Jag tittar mig omkring och hoppas att ingen såg mig, men det skulle ha varit omöjligt om de inte hörde mitt skrik.

Min blick stannar på en full kille som håller i en cigarette. Han sitter och tittar trött på mig. Det är Jake...

"Jake?", frågar jag förvånad och ställer mig upp.

Jag trodde inte att det var så lätt att hitta honom.

"Känner jag dig?", frågar han förvirrad och raspigt.

Det är minus grader ute och han har bara linne på sig. Oh god.

Jag rynkar pannan och suckar. "Du kommer att bli sjuk!"

Jag tar av mig min tjocka vinterjacka och lindar den runt honom.

"Jag vill inte att du ska bli sjuk...", säger jag ärligt och ger honom ett leende.

Det känns skönt att få se honom igen, men inte så här. Han är skadad innuti.

"Förlåt för allt jag har gjort Jake", ursäktar jag och tittar på honom.

Han ser fortfarande lika förvirrad och trött ut.

"Det har varit en lång dag, du behöver vila", säger jag och tar honom "hem".

 

"Igår träffade jag Jake igen...", tänker jag för mig själv och ler.

"Vad dagdrömmer du om?", hör jag Jakes raspiga röst säga.

Jag tittar snabbt på honom och där ligger han.

"Du är vaken!", säger jag och ler.

Han sätter sig upp på soffan och tittar först trött på mig. Sen tittar han förvånat på mig och gnuggar sina öggon förvirrad.

"Är det sant?!", frågar han uppspelt.

"Hur kommer det här att gå?" Min mage pirrar och jag känner mig stressad. "Kommer han att skrika åt mig som i drömmen?"

"Ivy?!", frågar han förvånat.

Jag nickar och sväljer en klump.

"Ehm... jaa", svarar jag med en nervös leende.

"Jag kan knappt tro det...", säger han lugnt och ger mig en mjuk kram.

Jag andas ut av lättnad. Det är inte som jag trodde att det skulle vara.

"Jake...Förlåt för det jag gjorde. Jag var rädd...", förklarar jag.

Han avslutar kramen och tar tag om mina axlar. "Ivy...Jag förlåter dig..."

Vi tittar på varandra och jag känner mig lite lättnad.

"Men Jake...anledningen till att det var som det var den sista dagen är att...jag har en pojkvän", förklarar jag med en skakig röst.

Han bara tittar på mig med munnen öppet.

"...varför låg du med mig då?...", frågar han och sväller en klump.

"Därför att jag hade känslor för dig...då", förklarar jag och tänker på att byta ämne. Men då kommer jag på hur viktig detta är.

"Har du det nu?...", frågar han försiktigt.

Det är en bra fråga. Jag vet inte. Kanske, kanske inte.

"Men varför bryr du dig?...Jag menar du har ju flickvän...", säger jag och ställer mig upp.

Jag går fram och tillbaka. Mina tankar far överrallt. Jag kan inte tänka.

"Jag har en flickvän?", repeterar Jake och skrattar.

"Var det därför du blev så upprörd?", frågar han.

Hur kan han skratta?

"Varför skrattar du?", frågar jag irriterad.

"Och vart har du fått det ifrån?", frågar han och tittar på mig med ett snett leende.

Jag vänder mig om och tittar på hans foton på Emma och honom.

"Det var jag som förstörde ert förhållande eller hur?...", frågar jag med en klump i halsen.

"Förhållande...mig och Emma?" Jake skrattar och skakar på huvudet.

"Jag vet inte hur du kan tro det men Emma är en nära vän till mig. Det är inget mellan oss."

Jag suckar av lättnad. Jag vet inte varför jag blev så upprörd...

"Och inget mellan oss heller...", säger Jake och tittar på mig.

Jag tittar på honom och ryser. "Inget mellan oss."

Jag skakar på huvudet. Jag kan inte vara med Jake. Jag har John.

"Ivy...", börjar Jake.

Jag tittar på honom. "Hm?"

"Min kompis har fest imorgon. Vill du följa med?", frågar han och ler.

"Visst", svarar jag och ler tillbaka.

Jag kommer på att Vee ville ha en bild på Jake. "Jag vill ha en bild på honom. Du sa att han dricker mycket...Han kanske är en farlig snubbe. Jag vill se hur han ser ut. Du är dålig på att beskriva folk. Om han är snygg kan du ju bjuda honom hit. Han och jag kanske har 'a thing'", sa hon.

"Jake, kan jag få ta en bild på dig?", frågar jag honom det snällaste jag kan och tar upp min mobil.

Han höjer ögonbrynen och frågar: " Vad ska du ha bilden till?"

"Min kompis..."

"Jag förstår", avbryter han och ler.

Jag fotar och skickar den till Vee: "Jake."

 

"Vee, du har fått ett sms!", ropar jag på Vee medan jag tar upp hennes mobil.

Hon har fått ett sms från Ivy...

"John, rör inte mobilen!", ropar hon nerför trappan.

Vee skulle ha sagt det innan jag rörde mobilen.

"Jake.", står det på smset och en bild på en kille i min ålder.

"Vem kan han vara och varför har hon skickat en bild på honom? Känner jag honom, Jake?"

 

Jag går hem efter att ha fått en present från Vee.

Jag tänker på smset som Vee fick.

"Tänk om Ivy är med en annan kille?"

Jag blir upprörd och jag känner mig som en idiot. "Har jag gjort något fel så att Ivy är med en annan kille?... Jag måste till Nya Zeeland."

 

"Ivy, är du klar?", frågar Jake utanför mitt dörr medan jag tar på mig min fest klänning.

"Snart!", ropar jag och tar på mig skor.

Jag ler mot mig själv på spegeln innan jag går ut.

"Du ser vacker ut", säger Jake och ler mot mig.

"Tack, du är också vacker", säger jag och vi skrattar.

På festen presenterade Jake mig med många.

"Du Ivy vill du dansa?", frågar han efter.

Jag tittar på honom och ler. "Visst."

Han lägger sina händer om min midja och jag lägger mina armar runt hans hals.

Hög musik strömmar ur högtalarna och låten Breakeven börjar.

"Jag har haft roliga minnen här ifrån. Du och jag. Vi gjorde allt möjligt...", berättar jag och skrattar. "Du har varit som en bror till mig och jag kan inte tacka dig  nog!", säger jag och pussar honom på kinden.

Han ler. "Du har varit min bästa, första och sista syster jag någonsin haft", säger han och böjer sig för att ge mig en puss.

"Ivy?", hör jag en bekant röst som är väldig raspig.

Jag avbryter Jake och tittar åt det hållet som rösten kom ifrån.

Där står John...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tror du kommer att hända?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker! :)

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT