"Jake?...", säger jag och tittar på hans iskalla ögon igen. De är vackra.

Han höjer ögonbrynen och tittar på mig.

"Tack...", säger jag och kramar honom.

Han är varm. Hans starka armar håller om mig och hans lukt...hans tvål och mint lukt får mig mitt huvud att snurra. Han luktar så gott.

"Ivy...", börjar Jake och jag märker att jag luktar på hans hals.

Han tittar mjukt på mig och jag rodnar av pinsamhet.

"Det gör inget", säger Jake och fnissar lite.

Han har inte släppt taget om mig ännu, jag vill inte att han ska släppa taget...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag lutar mig mot honom, jag känner hans andetag som nuddar mina läppar.

Jag kan inte kontrolera mig själv. Allt jag kan tänka på är Jake.

Våra läppar möts och det känns magiskt. Hans läppar är mjuka och saftiga.

Hans tunga cirklar runt i min mun och det smakar coca cola.

En behaglig känsla strömar i mig.

Hans händer smeker min rygg.

Mina händer glider in i hans tröja och jag kan känna hans magmuskler. Han är varm.

Han puttar mig lätt på sängen och jag lutar mig bakåt.

Hans kyssar gör mig galen.

Jake sover när jag vaknar. Han håller om mig under täcket med sin arm.

Det bubblar i magen igen och jag ler.

Jakes namn ekar i mitt huvud och gör mig ivrig, han får mig att falla på mina knän.

En sak i min hjärna poppar upp. Jag ska tillbaka till Australien idag. Jag får äntligen träffa mormor, Ivy och...

"JOHN!", tänker jag och rycker till.

Jag tar bort Jakes arm om mig och ställer mig upp från sängen snabbt.

Nu ekar Johns namn i mitt huvhud.

"Vad är det jag har gjort!?", frågar jag mig själv och lägger mina händer för ansiktet.

Jag skakar på huvudet och blir arg på mig själv.

"Vad ska jag göra? Vad ska jag säga till John? Kommer han att förlåta mig?"

Jake stönar och hjäspar trött. Han tittar på mig och inser att jag är orolig.

"Vad är det?", frågar han mig oroligt.

Jag börjar gå runt i rummet fram och tillbaka och biter på naglarna.

En kall tår börjar rinna nerför kinden på mig och jag känner mig som en bedragare, monster och ett odjur.

"Jag är otrogen", tänker jag och börjar gråta.

Jake ställer sig upp från sängen och sedan kramar om mig medan jag håller händerna för ansiktet.

Hans nakna mage pressas mot min rygg.

Allt vi hade på oss är underkläder.

På en hylla står bilder. På två av bilderna ser jag Jake och Emma. Han håller om henne i sin famn och på den andra lägger han sn arm över henne.

"Jake och Emma är ihop", tänker jag och lossnar mig från hans kram.

Och bara för en sekund trodde jag att han var den rätta.

Jag tar på mig mina kläder och går till mitt rum.

Jag tar min resväska och går ut från huset, Bed&Breakfast.

Jake springer efter mig och ropar på mitt namn. Han frågar vad jag håller på med.

Utan ett ord går jag till busshållsplatsen, medan tårarna fortfarande rinner nedför mina kinder.

Mitt hjärta värker och jag kan inte hjälpa det.

Något är fel, något är definitivt fel och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag har gått vilse. Höga viskningar viskar i mitt huvud: "Varför gjorde du så? Hur dum är du? Nu har du sårat och svikit andra! Monster! Du förtjänar ingen i ditt liv."

Jag bryter ner på gatan, kramar om min mage och lutar ansiktet mot trottoaren.

Jag känner lukten av den kalla och hårda asfalten.

Min näsa är täppt av all snor och der blir svårt och andas.

"Vad är det du gör?", frågar Jakes röst lugnt och jag känner hans nakna armar runt om mig.

Jag försöker lugna ner mig, med det går inte att lugna ner sig om man har gjort någon illa.

Jake har bara på sig ett par lätta byxor, en tunn t-shirt och gympa skor. Han måste frysa ijäl. Det är minusgrader ute.

Jag tar av mig min svarta vinterkappa och lägger den över Jake.

Först tittar på mig förvånad. Han tar bort jackan och klär på mig dig igen och lägger sina armar runt om mig.

Jag ställer mig upp igen det stadigaste jag kan och tar tag på resveskan.

Det känns som om att jorden skulle gå under.

Jake ställer sig upp efter mig och kramar mig igen.

"Vad har hänt?", frågar Jake lugnt.

Hans röst får mig att lugna till lite, men inte helt.

"J-j-jag kan inte...", spammar jag och försöker prata det tydligaste jag kan.

"Berätta", befaller Jake allvarlig.

Jag skakar på huvudet och puttar honom.

Bussen kommer jag jag hoppar på.

Jake går efter mig.

"Bussen är full, nästa buss kommer om tre minuter", säger busschauffören och stänger dörren framför Jake.

"Hejdå...", mimar jag till honom och börjar storgråta ljudlöst.

Det gör ont inom mig. Det gör ont inom mig att bara lämna Jake sådär.

Jag kliver av bussen från flygplatsen och går hem med en foto på John i handen i min plånbok.

Mina fötter känns tunga.

Jag har lust att sova i en evighet och aldrig vakna upp igen... Men det skulle ha kännt fel.

Idag är det höstens sista dag, imorgon kommer vinter.

Kalla vindar blåser och får mina kinder att bli röda.

Jake känner sig hjälplös och tänker på Ivys rädda och sårbara min i förmiddagen. Han känner sig orolig och hjärtat bultar så att det gör ont.

"Hon har åkt...", tänker han och lägger sina händer för ansiktet och slår sig ner på en pall i en pub.

Han börjar skaka och en tår rinner ner för hans kinder. "Hon är borta...Tänk om hon aldrig kommer tillbaka?"

Han tar ett djupt andetag och andas ut medan han skrattar. "Jag trodde att hon var annorlunda...", tänker han och tar en klunk av den starka wiskyn för att glömma bort Ivy.

Jag tar upp lägenhetsnyckeln under mattan och låser upp dörren.

"- Mormor, jag är hemma!", ropar jag glatt, men inte riktigt.

Jag känner lukten av lägenheten. "Hemma."

"Ivy!", ropar mormor och hennes ansikte dyker upp.

Hon kommer springade mot mig och ger mig en stor, varm och välkommande kram.

"Det känns skönt att du är hemma igen!", säger hon glatt och ler stort.

"Det är skönt att vara hemma igen!", säger jag och ler tillbaka mot henne.

"Jag har en överraskning åt dig...", säger hon och ler hemlighetsfullt.

Jag lägger huvudet på snedden och säger med en 'du behöver inte göra det' ton:  "Mormor..."

"Ja, jag vet att du inte behöver något. Men jag vet att du kommer att gilla det här", säger hon och ler brett.

Det känns bra att få se henne le.  Jag skulle vilja se Jake le just nu...

Jag får ett dålig samvete igen. Men suckar ut allt igen och bestämmer mig för att bli glad.

"En av dina presenter är utanför."

"Utanför?", frågar jag förvirrad. "Jag var där för inte så länge sedan och har inte sett något, hur kunde jag ha missat den?", tänker jag och kliar på mitt huvud.

"Gå och titta på det själv, jag tror att jag stannar här", säger mormor och flinar.

Jag tittar konstig på henne och skrattar lite. Jag är glad om hon är glad.

Resväskan lämnar jag i mitt rum snabbt och sedan går jag ut till hallen igen.

Jag öppnar ytterdörren och går ut för att titta på trappuppgången...

Jag spärrar upp ögonen och blir anfådd. Hjärtat bultar och hjärnan slutar att fungera...

-------✂------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tror du Ivy ser på trappuppgången? Tror du att Jake är över Ivy? Vad tror du händer mellan alla?

Det kommer du att få veta om du följer nästa och näst-nästa del o.s.v ;) Kommentera järna vad du tycker!

       ♚

KEEP CALM

     AND

   WAIT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra veckan hittade jag bilder på mig och en kille. Vi var små och verkar vara kära. Jag förstod att vi stod nära varandra. Mormor sa att det är min kusin, Jacob Cooper. Så jag bestämde mig för att åka och söka efter honom. Han bor i Wellington, ...

- Hej, jag heter Lilly, säger hon och ler. Jag sträcker fram höger handen och säger: - Hej, och jag heter Dennielle. Vi skakar hand och ler mot varandra. - Är du ny här?, frågar Lilly. Jag nickar. Hon verkar vara snäll. - Välkommen!, sä...

Mitt namn är Dannielle, jag är 18 år och har nyss förlorat min mamma. Jag och pappa har flyttat från London till Irland, eftersom vi hade inte råd med att betala lägenheten vi hade och pappa fick för dåliga löner, så vi var tvugna att flytta. Det...

- Abigail, du kom!, säger min bror, Dylan. - Det är klart att jag kom!, säger jag och ler mot honom. - Vi vann!, säger han och ler. Han är svettig efter att ha spelat fotboll. Han ser verkligen glad ut. - Jag är stollt över att du är min bror...