Förra veckan hittade jag bilder på mig och en kille. Vi var små och verkar vara kära. Jag förstod att vi stod nära varandra. Mormor sa att det är min kusin, Jacob Cooper. Så jag bestämde mig för att åka och söka efter honom.

Han bor i Wellington, Nya Zeeland.

- Hej, jag heter Lilly, säger hon och ler.

Jag sträcker fram höger handen och säger:

- Hej, och jag heter Dennielle.

Vi skakar hand och ler mot varandra.

- Är du ny här?, frågar Lilly.

Jag nickar.

Hon verkar vara snäll.

- Välkommen!, säger hon. Jag har gått här i 2 år nu, så jag känner till vart klasserna ligger.

- Jo..., hur visste du att jag menade honom när jag sa wow?, frågar jag henne.

- Haha, du vet inte hur populär han är. Han är skolans snyggaste, hetaste, sexigaste, sötaste, vackraste, coolaste och populäraste, säger Lilly och dagdrömmer.

Jag tittar på honom igen och märker att han tittar tillbaka, så jag vänder mig mot Lilly dirrekt...

Efter skolan går jag hem och byter kläder.

Sedan cyklar jag till jobbet.

- Hej Dannielle, säger en vän till mig som också jobbar där, hon heter Gabrielle.

- Hej!, säger jag och kramar henne.

- Hur har det gått på din första dagen i den skolan?, frågar hon och ler.

- Jo, det gick bra, säger jag och ler tillbaka.

Jag tittar runt resturangen, det är många som är här och det blir mycket att göra.

- Dannnielle titta!, säger Gabrielle och pekar på en kille som kommer in i resturangen, det är den killen som alla gillar i min skola. Han är så vacker...undrar om han är det inuti också.

Han sätter sig jämte ett bord vid entrén.

- Han ska beställa, säger jag och går några steg.

- Dannielle! Jag kan gå!, säger hon och ler.

- Ok..., säger jag.

- Du kan göra det imorgon, säger Gabrielle och ler. Är det ok?

Jag nickar.

Hur ska jag veta om han kommer hit imorgon eller inte?... Aja.

Jag går till en ny kund och frågar vad han vill beställa. Han har mörkbrunt hår och har hål i båda öron, han ser ganska tuff ut.

- Hej, vad vill du beställa?, frågar jag honom och ler.

-...Har ni pizza?, frågar han.

- Ja..., svarar jag.

- Då beställer jag pizza, säger han utan att le tillbaka.

- Var det bra så?, frågar jag.

Han mummlar: - Ja.

Jag skriver: Bord 5: Pizza, efter jag har skrivit går jag och klistrar lappen på bordet.

Nästa morgon:

Efter jag har tagit på mig uniformen går jag till hallen och tar på mig mina skor och jacka.

Sedan tar jag min väska och går till skolan.

Idag är det soligt men fortfarande lite kallt.

Undrar om han har en flickvän.... inte för att jag bryr mig men...

- Idiot!, hör jag någon säga.

Jag tittar framför mig och ser han, den vackra killen bli slagen av en annan kille...

Han som beställde pizza igår.

Jag springer det snabbaste jag kan till dem.

- Vad gör du?!, skriker jag åt pizza killen.

Han slår den vackra killen igen.

- Sluta!, skriker jag och puttar pizza killen.

- Vad gör du!?, skriker pizza killen åt mig.

- Vad gör du!?, skriker jag tillbaka.

- Du har inget med det att göra lill-tjejen, retar han mig.

- Det kanske jag inte har men det är fel att slå någon som inte gjort något, säger jag och hjälper den vacka killen upp.

- Tack, viskar han och tittar på mig.

Jag ler och säger:

- Det var så lite så...

Undrar om någon hörde oss skrika...

- Du, vill du komma till min fest idag klockan åtta?, frågar han.

...Han frågade mig om jag ville komma till hans fest...Klockan åtta är lite för sent...Pappa sa att vi skulle få en gäst...

- Nej, tyvär... Jag är upptagen, men kanske en annan gång, säger jag och ler.

- Synd, säger han.

- Dannielle heter jag, presenterar jag mig själv.

- Liam, säger han och ler.

- Jag måste gå. Vi ses kanske senare då, säger jag och går.

Liam heter han... Justdet, pizza-killen gick iväg, åh nej!

Mitt namn är Dannielle, jag är 18 år och har nyss förlorat min mamma.

Jag och pappa har flyttat från London till Irland, eftersom vi hade inte råd med att betala lägenheten vi hade och pappa fick för dåliga löner, så vi var tvugna att flytta.

Det var bara mamma som jobbade innan, men nu när hon är borta måste pappa och jag jobba.

Det var etthalvt år sedan mamma gick bort.

Hon var med i en bilolycka, det var jag och pappa med men vi klarade oss.

Jag jobbar som en servitör i en resturang och pappa jobbar vid hamnen som en fiskeman.

Imorgon ska jag börja i den nya skolan, Blue River College.

Det pirrar lite i magen när jag hör namnet.

Det är en skola för "rika" eller "intelligenta" personer.

- Dannielle, maten är färdig!, hör jag pappas röst säga från köket.

Jag snyftar och känner lukten av fisk, det doftar gott.

- Jag kommer pappa!, säger jag och går till köket.

Efter jag har diskat säger jag till pappa:

- Du behöver inte sätta in mig i den privat skolan, pappa.

Han tittar upp på mig med en " inte nu igen" blick.

- Dannielle, du vet att mamma skulle vilja att du har det bra i framtiden. Så sluta nu med att säga sådana saker, säger han och fortsätter att läsa hans fiskebok.

Jag suckar.

- Ja... Godnatt pappa. Jag älskar dig, säger jag och kramar honom.

- Godnatt, jag älskar dig med, säger han och pussar min panna.

Jag går till mitt rum och gör iordning mig.

När jag är klar går jag och lägger mig på sängen.

Jag tittar ut genom fönstret och ser vackra stjärnor och måne lysa, de är så vackra.

- Wow..., viskar jag och hjäspar.

- Jag hoppas att du har det bra där uppe, mamma. Jag och pappa saknar dig så...., säger jag och blundar.

Jag hör hur regnet smättrar mot fönstret, jag älskar det ljudet.

Idag ska jag börja i den nya skolan.

Jag går sakta upp från sängen och går sedan till badrummet.

Jag tvättar ansiktet med tvål och iskall vatten.

Sedan borstar jag tänderna, det känns fräscht med mintsmak i munnen.

Efter går jag till mitt rum och tar fram uniformen.

Sen kom jag ihåg, i skolans regelbok står det " Ingen uniform första dagen och sista dagen i skolan ".

Jag lägger undan uniformen och tar på mig mina vanliga kläder istället, en linne och ett par jeans.

Sedan går jag ner till köket och äter en sandwish.

Efter jag har ätit går jag till hallen och tar på mig mina skor och en jacka, jackan fick jag av mamma.

Pappa kommer gående till mig och säger:

- Lycka till, gumman!, och ler.

- Tack, jag älskar dig, säger jag och kramar honom.

Han luktar som mamma.

- Jag älskar dig med, och är jätte stolt över dig, säger han och pussar mig på pannan.

- Jag måste gå nu, annars kommer jag försent, säger jag och släpper honom.

Jag tar min väska och går ut.

Pappa stänger dörren efter mig.

Jag känner små regndroppar droppa på mig, det känns skönt.

Mina skor har blivit våta pågrund av vattenpölarna.

- Välkomna alla elever!, säger rektorn på scenen.

Det är proppfullt med elever här i salen.

Jag tittar runtomkring mig...

- Wow..., viskar jag.

Den killen är... vacker...

- Jag vet... woow, hör jag en tjej röst viska jämte mig.

Jag tittar runt omkring mig igen och ser en söt tjej med blondt hår.

- Hej, jag heter Lilly, säger hon och ler.

Jag sträcker fram höger handen och säger:

- Hej, och jag heter Dennielle.

Vi skakar hand och ler mot varandra.

- Är du ny här?, frågar Lilly.

Jag nickar.

Hon verkar vara snäll.

- Välkommen!, säger hon. Jag har gått här i 2 år nu, så jag känner till vart klasserna ligger.

- Jo..., hur visste du att jag menade honom när jag sa wow?, frågar jag henne.

- Haha, du vet inte hur populär han är. Han är skolans snyggaste, hetaste, sexigaste, sötaste, vackraste, coolaste och populäraste, säger Lilly och dagdrömmer.

Jag tittar på honom igen och märker att han tittar tillbaka, så jag vänder mig mot Lilly dirrekt...

Fortsättningen följer!

- Abigail, du kom!, säger min bror, Dylan.

- Det är klart att jag kom!, säger jag och ler mot honom.

- Vi vann!, säger han och ler.

Han är svettig efter att ha spelat fotboll. Han ser verkligen glad ut.

- Jag är stollt över att du är min bror, säger jag och ger honom en flaska MER.

Han tar emot den och dricker upp den blixtsnabbt.

-Tack, jag var törstig, säger han och vi skrattar.

- Ska laget festa ikväll?, frågar jag.

- Ja, men jag ska inte gå, svarar Dylan.

- Varför inte?

- Därför att min syster ska börja skolan i övermorgon så jag vill inte gå, säger han och ler.

Jag ler och kramar om honom.

Jag har tur att ha en bror som Dylan.

- Jag går hem!, säger jag och ställer mig upp.

- Då ses vi senare, säger han och säger hejdå.

NÄSTA DAG:

Jag packar mina saker och sedan går ut med resväskorna.

- Jag kommer att sakna er, säger jag.

- Vi kommer att sakna dig med, Abigail, säger pappa.

- Jag älskar er!, säger jag och kramar killarna.

- Vi älskar dig med, säger pappa.

Jag kliver in i taxin och chauffören börjar köra.

Jag vinkar hejdå och ler mot dem.

När vi har kommit fram till tågstationen tar jag mina väskor och hoppar på tåget som åker till Glasgow.

Jag kommer att sakna Edinbirgh...

Det är många som är i tåget, gamla och unga.

Jag känner något vibrerar i min byxficka, det är min mobil.

Jag tar upp den och svarar:

- Hej, det är Abigail...

- Abigail! När är du framme?, frågar min bästa kompis, Avery.

- Avery! Ehm... nej men snart. Om kanske trettio minuter, svarar jag.

- Okej, vi ses snart.

- Hejdå, säger jag och vi lägger på.

Väskorna är så tunga!

Jag försöker dra mina två resväskor upp för trapporna men de är tunga.

- Behöver du hjälp?, hör jag en bekant röst.

Jag vänder mig om och ser en tjej med långt, lockigt, brunt hår med jeans och en hoodtröja.

- Ehm... känner jag dig?, frågar och undrande.

-Abigail, det är jag Alexa!, säger tjejen.

Jag tänker efter... Alexa min granne? Alexa den elaka? Alexa som jobbar i kina resturangen? Alexa... ALEXA!

- Alexa Harris!!, vrålar jag och springer till henne.

- Heej!, säger hon och vi kramar varandra.

När vi var små var hon, jag och Avery bästa kompisar...men sedan flyttade Alexa till England i berwick-upon-Tweed.

- Jag har saknat dig så!, säger jag och nästan börjar gråta.

- Jag med!, säger hon glatt.